jag läste, nu ni läsa

The Harvest 

by Amy Hempel
 


The year I began to say vahz instead of vase, a man I barely knew nearly accidentally killed me.

The man was not hurt when the other car hit ours. The man I had known for one week held me in the street in a way that meant I couldn't see my legs. I remember knowing that I shouldn't look, and knowing that I would look if it wasn't that I couldn't.

My blood was on the front of this man's clothes.

He said, "You'll be okay, but this sweater is ruined."

I screamed from the fear of pain. But I did not feel any pain. In the hospital, after injections, I knew there was pain in the room ? I just didn't know whose pain it was.

What happened to one of my legs required four hundred stitches, which, when I told it, became five hundred stitches, because nothing is ever quite as bad as it could be.

The five days they didn't know if they could save my leg or not I stretched to ten.


The lawyer was the one who used the word. But I won't get around to that until a couple of paragraphs.

We were having the looks discussion ? how important are they. Crucial is what I had said.

I think looks are crucial.

But this guy was a lawyer. He sat in an aqua vinyl chair drawn up to my bed. What he meant by looks was how much my loss of them was worth in a court of law.

I could tell that the lawyer liked to say court of law. He told me he had taken the bar three times before he had passed. He said that his friends had given him handsomely embossed business cards, but where these lovely cards were supposed to say Attorney-at-Law, his cards said Attorney-at-Last.

He had already covered loss of earnings, that I could not now become an airline stewardess. That I had never considered becoming one was immaterial, he said, legally.

"There's another thing," he said. "We have to talk here about marriageability."

The tendency was to say marriage-a-what? although I knew what he meant the first time I heard it.

I was eighteen years old. I said, "First, don't we talk about dateability?"

The man of a week was already gone, the accident driving him back to his wife.

"Do you think looks are important?" I asked the man before he left.

"Not at first," he said.


In my neighborhood there is a fellow who was a chemistry teacher until an explosion took his face and left what was left behind. The rest of him is neatly dressed in dark suits and shined shoes. He carries a briefcase to the college campus. What a comfort ? his family, people said ? until his wife took the kids and moved out.

In the solarium, a woman showed me a snapshot. She said, "This is what my son used to look like."

I spent my evenings in Dialysis. They didn't mind when a lounger was free. They had wide-screen color TV, better than they had in Rehab. Wednesday nights we watched a show where women in expensive clothes appeared on lavish sets and promised to ruin one another.

On one side of me was a man who spoke only in phone numbers. You would ask them how he felt, he would say, "924-3130." Or he would say, "757-1366." We guessed what these numbers might be, but nobody spent the dime.

There was sometimes, on the other side of me, a twelve-year-old boy. His lashes were thick and dark from blood-pressure medication. He was next on the transplant list, as soon as ? the word they used was harvest ? as soon as a kidney was harvested.

The boy's mother prayed for drunk drivers.

I prayed for men who were not discriminating.

Aren't we all, I thought, somebody's harvest?

The hour would end, and a floor nurse would wheel me back to my room. She would say, "Why watch that trash? Why not just ask me how my day went?"

I spent fifteen minutes before going to bed squeezing rubber grips. One of the medications was making my fingers stiffen. The doctor said he'd give it to me till I couldn't button my blouse ? a figure of speech to someone in a cotton gown.

The lawyer said, "Charitable works."

He opened his shirt and showed me where an acupuncture person had dabbed at his chest with cola syrup, sunk four needles, and told him that the real cure was charitable works.

I said, "Cure for what?"

The lawyer said, "Immaterial."


As soon as I knew that I would be all right, I was sure that I was dead and didn't know it. I moved through the days like a severed head that finishes a sentence. I waited for the moment that would snap me out of my seeming life.

The accident happened at sunset, so that is when I felt this way the most. The man I had met the week before was driving me to dinner when it happened. The place was at the beach, a beach on a bay that you can look across and see the city lights, a place where you can see everything without having to listen to any of it.

A long time later I went to that beach myself. I drove the car. It was the first good beach day; I wore shorts.

At the edge of the sand I unwound the elastic bandage and waded into the surf. A boy in a wet suit looked at my leg. He asked me if a shark had done it; there were sightings of great whites along that part of the coast.

I said that, yes, a shark had done it.

"And you're going back in?" the boy asked.

I said, "And I'm going back in."


I leave a lot out when I tell the truth. The same when I write a story. I'm going to start now to tell you what I have left out of "The Harvest," and maybe begin to wonder why I had to leave it out.

There was no other car. There was only the one car, the one that hit me when I was on the back of the man's motorcycle. But think of the awkward syllables when you have to say motorcycle.

The driver of the car was a newspaper reporter. He worked for a local paper. He was young, a recent graduate, and he was on his way to a labor meeting to cover a threatened strike. When I say I was then a journalism student, it is something you might not have accepted in "The Harvest."

In the years that followed, I watched for the reporter's byline. He broke the People's Temple story that resulted in Jim Jones?s flight to Guyana. Then he covered Jonestown. In the city room of the San Francisco Chronicle, as the death toll climbed to nine hundred, the numbers were posted like donations on pledge night. Somewhere in the hundreds, a sign was fixed to the wall that said JUAN CORONA, EAT YOUR HEART OUT.

In emergency room, what happened to one of my legs required not four hundred stitches but just over three hundred stitches. I exaggerated even before I began to exaggerate, because it's true ? nothing is ever quite as bad as it could be.

My lawyer was no attorney-at-last. He was a partner in one of the city's oldest law firms. He would never have opened his shirt to reveal the site of acupuncture, which is something that he never would have had.

"Marriageability" was the original title of " The Harvest."

The damage to my leg was considered cosmetic although I am still, 15 years later, unable to kneel. In an out-of-court settlement the night before the trial, I was awarded nearly $100,000. The reporter's car insurance went up $12.43 per month.

It had been suggested that I rub my leg with ice, to bring up the scars, before I hiked my skirt three years later for the court. But there was no ice in the judge?s chambers, so I did not get a chance to pass or fail that moral test.

The man of a week, whose motorcycle it was, was not a married man. But when you thought he had a wife, wasn't I liable to do anything? And didn't I have it coming?

After the accident, the man got married. The girl he married was a fashion model. ("Do you think looks are important? I asked the man before he left. "Not at first," he said.)

In addition to being a beauty, the girl was worth millions of dollars. Would you have accepted this in "The Harvest" ? that the model was also an heiress?

It is true we were headed for dinner when it happened. But the place where you can see everything without having to listen to any of it was not a beach on a bay; it was the top of Mount Tamalpais. We had the dinner with us as we headed up the twisting mountain road. This is the version that has room for perfect irony, so you won't mind when I say that for the next several months, from my hospital bed, I had a dead-on spectacular view of that very mountain.


I would have written this next part into the story if anybody would have believed it. But who would have? I was there and I didn't believe it.

On the day of my third operation, there was an attempted breakout at the Maximum Security Adjustment Center, adjacent to Death Row, at San Quentin prison. "Soledad Brother" George Jackson, a twenty-nine-year-old black man, pulled out a smuggled-in .38-caliber pistol, yelled, "This is it!" and opened fire. Jackson was killed; so were three guards and two "tiertenders," inmates who bring other prisoners their meals.

Three other guards were stabbed in the neck. The prison is a five-minute drive from Marin General, so that is where the injured guards were taken. The people who brought them were three kinds of police, including California Highway Patrol and Marin County sheriff's deputies, heavily armed.

Police were stationed on the roof of the hospital with rifles; they were posted in the hallways, waving patients and visitors back into their rooms.

When I was wheeled out of Recovery later that day, bandaged waist to ankle, three officers and an armed sheriff frisked me.

On the news that night, there was footage of the riot. They showed my surgeon talking to reporters, indicating, with a finger to his throat, how he had saved one of the guards by sewing up a slice from ear to ear.

I watched this on television, and because it was my doctor, and because hospital patients are self-absorbed, and because I was drugged, I thought the surgeon was talking about me. I thought that he was saying, "Well, she's dead. I'm announcing it to her in bed."

The psychiatrist I saw at the surgeon's referral said that the feeling was a common one. She said that victims of trauma who have not yet assimilated the trauma often believe they are dead and do not know it.

The great white sharks in the waters near my home attack one to seven people a year. Their primary victim is the abalone diver. With abalone stakes at thirty-five dollars a pound and going up, the Department of Fish and Game expects the shark attacks to show no slackening.

--------------

förvirrande? ja...

vad har vhas istället vär vase med något att göra?
jag gillar upplägget, jag gillar dialogen hon har md läsaren. jag gillar stile och jag gillar att hon vrider på sanningen och senare raserar bilden för att ge plats åt en verklig bild som både är trkigare och mer intressant på samma gång. varför valde hon att ljuga om det hon ljög om?
sanningen kan vara brutal

..........

nu ska jag sova...gonatt

and the question for 10 000 is

JAG HAR: image103
[x] mamma
[x] pappa
[x] styvmamma
[x] styvpappa
[ ] styvsyskon
[x] bror (sor)
[x] syster
[ ] brorson
[ ] systerdotter
[x] mobiltelefon
[] eget badrum
[x] eget rum
[ ] swimmingpool
[ ] hot tub/bubbelpool
[ ] gästrum
[x] dator
[x] TV
TOTAL : 10


[ ] säng större än normalt
[haha. ja, jag har i alla fall 20 par] mer än 4 par skor
[x] solglasögon
[x] klocka
[x] mp3spelare/ipod
[ ] en fungerande PS2
[ ] Nintendo Wii
[bror har ] xbox som funkar
[ ] nintendo 64 som funkar
[ bror har] gameboy/advance
[ ] gamecube
[ ] nintendo ds
TOTAL : 4

[ ] pokerbord
[ ] basketkorg
[ inte mitt, familjens] hockeyspel
[ ] biljadbord
[x] fooseball
TOTAL : 1

[ ] Nattduksbord
[x] Stereo på rummet
[x] CD spelare
[ ] Har något klädesplagg från Abercrombie och Fitch eller Hollister/ AE
[] Dina föräldrar har gett dig kreditkort/atm kort
TOTAL: 2

[x] Jobb/sommar jobb 
[ ] Shoppar minst en gång i veckan
[ ] har dyr parfym/cologne
[x] AIM/MSN
[ x] Kamera/video kamera
[x] Telefon
TOTAL: 4

[ ] Skoter/motorcykel/bil/fyrhjuling
[ x] Gitarr/trummor/basgitarr
[ ] Piano/Keyboard
[ ]något annat instrument
[ ] varit på en kryssning
[x] rest utomlands
[ ] haft en personlig tränare
[x] dyra smycken (en del presenter från farmor och mormor som ntagligen inte va jättebilliga)
[x] träffat en kändis
TOTAL: 4

[x] Platt/locktång (fan heller)
[ ] har varit i en slagbur, som är till för baseboll 
[ ] har 1000 spänn på dig just nu
[x] kreditkort, debetkort eller bankkort
[x] rest i Europa
[ ] Varit på Hawaii
[ ] Varit i USA
[ ska till] Varit i Asien
[ ] Varit i Australien
[x] Varit i Afrika 
[ ] Varit i Sydamerika
TOTAL: 4

[x] Föräldrarna har bil
[ ] Jet ski/båt
[ ] Husbil/vagn
[ ] Jag har en bil
TOTAL: 1

[x] Hemmagjord mat nästan varje dag
[ ] suttit i en limo
[ ] suttit i en helikopter
[ ] äger en videokamera
[x ] egen laptop
[x ] egen dator
TOTAL: 3

TOTAL SUMMA: 33

1-23 = Ghetto-kid
24-33 = vanlig
34-40 = bortskämd brat
41+ = uppeklassens snobb

haha...det va änna nära det  :p
ytterliggare en trökig lista jaa...

korfu here we come!

jävla blogg grej! har skrivit två inlägg som inte ville publiceras och så sparas bara de tre första raderna! arg man blir.
det handlade om sol och bad och att jag och lollo ska åka till corfu den 15:e aug. det ska bli sjukt kul.


har läst ut HP.. fy fan. cried like a baby.


anna, saknar dej sjukt mkt. you are my sunshine


jobbade 9,5h idag samma imorgon. men det är moneysar. tjänar n greklandsresan den här månaden så kan resten läggas på dyksert när i är på bali sen. ska bli sjukt kul att komma iväg


dagens artist:K-os

fred ut//amahleen

(inlägget som inte ville sparas i miniversion)


"In Africa it's caled bling-bang"

What are we willig to pay to sparkle?

 image101

but we're not the ones who pay


vi såg precis blood diamonds. fruktansvärd film. otroligt bra. man får ont i magen. känns konstigt att man har varit i afrika när man ser sånt, känns konstigt att sådant pågår där fortfarande. det känns helt absurdt att jag har "släkt" eller vad man ska kalla det där nere. man blir så ledsen, för den bidl ajg har av aftika är inte alls den som visas upp i sånna filmer, men samtidigt vet jag att båda är lika sanna och jag kan inte låta bli att fundera över hur vi kunde åka dit och inte tänka på det. visserligen va det så att Zimbabwe då var ett av de rikaste länderna i afrika och jag var bara sju år gammal, men vi åkte förbi kåkstäderna och jag kunde fortfarande inte fatta. nu är det jag som letar upp fotona från den semestern.

jag vill åka tillbaka till Afrika.

vi va på harry potter i går. den var bra. allt hände väldigt snabbt bara. blir så när man pressar in en 1000 sidor lång bok på strax över två timmar. men den var bra över förväntan.

dagens film : blood diamonds

fred ut //Amahleen

flyg fula fluga flyg

och den fula flugan flög

image100

flyg till NYC den 25sep -10nov: 3633 kr
det är sjukt billigt! sjuk billigt. jag fattar inte, det är nästan så att man funderar på att sticka iväg. ta lite dansklasser i expressfart och bli bra och sen åka tillbaka och vara grymmast i stan. shit asså. det är inga pengar. inte för att åka till NYC. sjukt sugen på att göra det blir man vilket fall. ett dubbelrum kanske får gå på ganska mycket pengar om man inte vill bo asskabbigt, men när flygbiljetten är så billig är det kanske värt det? det tycker i alla fall jag. sen kan man säkert hyra en lägenhet och då kan man ju fixa käk och grejer själv. fatta grymt kul det skulle vara! men man kanske inte kan lägga över en månad på att sticka iväg när man är inne på sista året i skolan. man kanske får ta det efteråt. bokar man hurndra år innan man ska åka så är det inga problem att få billiga biljetter.

jag vill åka iväg till solen nu. funderningarna på sistaminutenresor blir allt mer allvarliga...måste jobba mer fär att ha råd med det bara. men det ska nog funka det med. vecka 30 är redan inplanerad till tänderna. skulle inte ha så mkt emot att jobba en dag till veckan som kommer eller kanske två, men vi får väl se. det blir till att säga ja om de ringer och frågar. monney talks.

jag gillar inte att jobba på paprika på allum, det är tråkigt, men annars tycker jag faktiskt att det är helt okej. backaplan är helt klart det som vart trevligast hittills. antagligen eftersom att det har varit pinsamt lungt där. jag är inte mycket för att stressa, men om jag hade jobbat på backaplan lika mycket som jag jobbar i partille så hade jag nog tyckt att det va ett asgött sommarjobb. så är det.

min familj har övergett mej för varmare breddgrader nu. ganska skönt, men lite trök att jag inte kunde hänga med. även om jag vet att småbröderna hade gått mej på nerverna flera gånger om. kollade på bilder från frankrike för tre år sedan och från grekland förra året och inser att det inte finns många bilder jag ler på. inte från provance i alla fall. jag var väl inne i min "punk-emo-desperat-period" skulle jag tro. det va musik i öronen och en bok i handen. inte för att det inte va så i grekland, men på dom bilderna ser jag i alla fall glad ut. (jag va glad oxå, även om mina föräldrar tycks tro motsatsen)

tror det va jag som tog bilden ovan, möjligt att det va alex oxå, men jag har ett svagt minne om att jag försökte fota den underbara utsikten från min plats på planet när vi åkte till frankrike. moln är coola. så är det. synd att rutan va så smutsig och repig bara, annars hade det varit en underbart snygg bild.

dagens låt: Umbrella - Rihanna ft Jay-Z .... inte för att den är särskillt bra, (den är faktiskt ganska tråkig) mer för att den har suttit som fastklistrad i hitt huvud hela dan. "under my umrella, ella, ella...." ja, ni fattar grejen kan jag tänka mej.

fred ut //Amahleen

working nine to five

eller snarare elva till åtta men i alla fall. jag är trött och jag har så jävla ont i knäna att det är pinsamt. igen. fanfanfan. jag vill inte förstöra knäna men vettefan vad det är jag gör för fel. massa människor har jobb som innebär att de står hela dagarna, men de har inte problem med knäna. massa folk som har sånna jobb dansar inte heller och gör konstiga onaturliga rörelser samtidigt som de ignorerar smärtan så länge det bara går. idiot. 



mamma lyckades spela in på fel kanal när hon skulle spela in bounce: the score till mej. vi vet inte riktigt hur hon lyckades med det, men i alla fall. jag är lite ledsen över det så om nån har den inspelad i en vrå där hemma så får ni gärna hojta, för då kommer jag och våldgästar er.    
måste bara påpeka ett litet fel med den inspelningen, inte för att jag hann se så värst mycket, men i alla fall. dom jävlarna som spelade in och klippte ihop hela grejen kan ju inget om dans! det handlar inte om coola vinklar, kameraåkningar och snabba klipp. jag vill inte se alvaro agiuleras mage i närbild när han dansar locking.(visserligen ingen otrevlig syn, men dock) jag vill kunna se ALLA dansarna samtidigt ibland oxå, jag vill kunna se vad de gör med hela kroppen coh jag vill kunna se helheten, för när man gör en sån show är det helheten man tänker på. jag är inte intresserad av en närbild på en ripple, jag vet vad en ripple är. tack!

nu är det så att jag vet att det står att man inte får visa videon utan bounces tillåtelse, men orka. är det så att nån i bounce tittar förbi och blir väldigt förtrerad så hojta så tas den bort ^^, (yea rigt, as if, haha)

dagens låt: justin timberlake - Sexy Ladies/Let Me Talk To You Prelude... spelades en del justin på paprika idag. det va trevligt ^^, blev lite lättare att jobba då.

fred ut //Amahleen

and the questions are coming down on you

image991. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står det där?
Fyra månader efter mordet på Julie hittade jag min far nere i

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Datorn

3. Vad var det senaste du såg på TV?
Angel

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är.
11:15 (okej, 11:19)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
tickandet av köksklockan

6. När var du ute senast, och vad gjorde du då?
igårkväll, gick hem från David

7. Vad tittade du på innan du började med den här?
bilder på folks bilddagböcker

8. Vad har du på dig?
pyamas

9. Drömde du något i natt, i så fall - vad?
jag kommer nu aldrig ihåg mina drömmar, det är jättetråkigt  :s

10. När skrattade du senast?
igår, på jobbet faktiskt :O skrattade säkert lite hos david med :p

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
orättvis fråga, rummet består av typ hela huset :p klocka, tavlor, the usual

12. Har du sett något konstigt på sistonde?
konstigt? njaee, kan jag väl kanske inte påstå

13. Äru snygg eller?
alltid ^^,

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
en hel film? jag kollade på halva jeepers kreepers, en kass skräckfilm som stängdes av efter halva, annars är det nog fantomen på operan

15. Om du blev mulitmiljonär, vad skulle du köpa?
allt jag kan komma på att jag vill ha. ett stort hus med två pooler och en dansstudio ^^,

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
um, när jag var liten brukade jag ligga i sängen och sjunga innan jag somnade

17. Om du kunde förändra EN sak i hela världen, utan att ta hänsyn till politik, vad skulle du göra?
göra så att alla fick samma möjligheter att göra det bästa av livet

18. Tycker du om att dansa?
haha...skojjar ni eller?

19. George Bush?
"om bara bush ville dö" är en grym replik ur en trevlig visa av navid modiri

20. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka?
dum fråga att säga pass på, men jag kommer inte på nåt kul

21. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
jaa, det är en dröm...NYC baby NYC

22. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
hejsan hoppsan

Free hugs to you all


bara för att det är en fin tanke
bara för att alla förtjänar en kram då och då
bara för att det kan rädda världen
bara för att jag tycker om er
bara för att jag vill ge DIG en kram
bara därför

the phantom of the opera is here

image98partille cup invigningen är gjort och nu är det inte dans förän vecka 34. det är väldigt långt kvar tills dess, men just nu är det ganska skönt. invigningen gick bra och det var grymt kul. jag är så trött att jag håller på att trilla ihop. inte sova trött, men min kropp behöver definitivt vila. något jag har ägnat mej åt idag. väldigt flitigt. jag tog på mig kläder vid tretiden och dagen har spenderats framför tv:n. har sett ena halvan av en dålig skräckfilm och fantomen på operan (jag snyftede mej igenom hela slutet slutet) annars har dagen varit ett konstaterande i att det inte går så mycket bra grejer på TV på dagarna. 

igår när jag och ellen stod och väntade på bussen för att ta oss hem  snackade vi med några trevliga Kenyaner, några trevliga små flickor på kanske tretton år. ellens kommentar var priceless "i have to say that you are really good in english" jag typ "but ellen! english is one of their main languages!" det va kul. sen va det så trångt på bussen att man knappt kunde andas. vi trängde oss in med massa fransmän och aa....vi stod faktiskt på varandra. det va västa gemenskapen där inne. spännade att försöka ta sig ut sedan oxå...

någon stans på bilden ovan är jag. antagligen står jag på andra sidan. men i alla fall. ni fattar grejen. jag är en av dom dära vitklädda med armarna i luften.  :p

dagens upptäckt: Björn Rosenström är utbildag jurist och jobbade som jurist i tre år innan han gick in på sin "musikaliska" bana.  

fred ut //Amahleen

modell för en dag?

image97
kan inte skriva så mkt...
idag har jag provat på att vara modell och dansat.. det har typ vart mein dag. det va sjukt kul att va modell faktiskt :D
skrev upp lite kompisar som nog får ett samtal så småningom...det är gratis om man inte köper några bilder ^^, det gjorde jag :P 1000:- för fyra kort, det va väl billigt och bra det.
lisa lollo sandra sara och karin blev uppskrivna...ellen tog hand om öjersjöfolket (man var dock tvungen att ha fyllt 18)


(kommentarer på bilden upskattas ju alltid ^^,)

fred ut /Amahleen