Amahleen

det var sex dagar sedan jag skrev senast nu och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. det har hänt så mycket, fast ändå inte (låter det logiskt?) det har vart julafton, en dag som man spenderar hela höstterminen med att längta efter. eller kanske är det bara lovet men längtar efter, en smula andningsrum mellan terminerna som man senare upptäcker tar slut aldeles för snabbt? jag erkänner, även om julen inte är den högtid som är aldra lättast så tycker jag om den, det som är innan det blir jobb. jag och lollo handlade de sista julklapparna i lördags och det var helt hysteriskt. när jag kom hem hade jag det för en gångs skull ganska trevligt med familjemys. fram tills att mormor ringde och det ena ledde till det andra och tillslut var morfar inlagd på sjukhus. dan innan julafton. det finns bättre dagar att bli sjuk på, både för den sjuke och familjen. men men, nu verkar det ju vara bra igen, han har operrerats, men jag har inte pratat med honom sedan i söndags när jag mamma och mormor var och hälsade på på sjukhuset (det var inte lika jobbigt som jag trodde att det skulle bli) men han var pigg då och jag är glad att han fick göra den här operationen, även om tanken på morfar på operationsbordet är mer än skrämmande. i förrgår fick jag världens slag i magen (bildligt talat) när jag insåg hur nära det var att jag inte skulle ha min morfar kvar längre. hur jävla nära det faktiskt var och vilken otrolig tur han hade. jag vet inte hur jag ska kunna överleva när han så småninom faktiskt dör. jag har nog inte insett innan att dom faktiskt kommer dö så småningom, jag har lyckats förtränga det (jag är odödlig tills motsatsen bevisats, och desamma gäller de jag älskar) men jag vet att det inte är så och i när jag skulle gå och lägga mej i tisdags slog det mej som en knytnäve i magen. dom, jag, vi kommer inte leva för alltid. fan.
det va lördagen och julafton det. och vi har inte ens börjat på mellandagarna än.
juldagen spenderades som den alltid spenderas. pappa kom med hela familjen i släptåg (jag har inget emot att träffa lena, men systrarna kan vara påfrestande) som vanligt var tisplaneringen lite skev, planerad ankomst: 11:00 faktisk ankomst: ca 13:00 (jag har slutat bli förvånad) men jag var faktiskt inte så ledsen över det, det var ganska stressigt så två extra timmar var välkommet. men som sagt, pappa kom, och jag tryckte in mej i baksätet tillsammans med två småsystrar och en samling barbies, böcker, walkmans och andra leksaker, jag behöver nog inte ens säga att jag är glad att jag slipper åka hela vägen hem till dom (en resa på tre timmar) och att det räcker med persen att åka till farmor och farfar (en resa på ca 10 minuter) väl framme hos farmor och farfar så åt vi lunch, det var mcyket trevligt, sen gjorde vi inte så mycket förutom att jag fungerade som klätterställning åt min mindre lillasyster, jag och min större lillasyster kollade på extramaterialet till  harry potter nr 4. det va spännande värre kan jag tala om. ibland undrar jag varför pappa alltid envisas med att ha med sig mina två underbara små monster till lillasystrar så fort han kommer ner till göteborg. inget ont mot dom egentligen, jag tycker faktiskt ganska bra om dom (i lagom mängder) men det är inte dom jag behöver tid för att umgås med, det är inte dom jag vill umgås med, det är min kära pappa jag vill lära känna, inte två småsyskon som klänger på mej konstant . men men, vad kan en stackars flicka göra? efter ett atg var det då dags för middag  (allt vi gör är äter känns det som) och sedan var det dags för paketen. pengar, duch kräm och hudlotion, en tröja och (tadaa!) två kort på systrarna inkasserades (förvånade?) själv gav jag bort ett halsband till den största systern, ett glas fyllt med godis till den mindre, en korsordsbok till farmor och farfar och en dubbelskiva med jeff buckley till pappa och lena, tillsammans med två skivor av mina favoriter(vad gör man när man inte har nån aning om vad människorna vill ha: jo man köper något som man själv vill ha och ger dom något som man själv tycker om, sen får man ångest för att man nog tycker att man borde ha behållt skivorna själv) ett problem med att ge bort sin favoritmusik till människor som man borde stå nära men som man inte står så nära är att det kan uppkomma vissa missförstånd. nu vet jag inte om pappa faktiskt kommer lyssna på skivorna jag brände, men man vet ju aldrig. och om han nu gör det så kan jag ju ta och berätta att en del av låtarna har en ganska klar politisk åsikt (tillexempel Lita på mej med sture alléns dansorkester (dom hette fortfarande det när dom gjorde låten så det får stå så)) den är ganska klart vriden åt vänster och eftersom att jag oxå i alla fall är mer vänster än höger så har jag inte riktigt reflekterat över det, inte på det sättet lixom. det skall tilläggas att jag aldrig har pratat med pappa på vilken sida mittlinjen han och lena står, men jag borde ju kunnat ha räknat ut det. en egen företagare och en försäljare som reser runt i hela europa kanske har en tendens att favorisera de blåa partierna lite mer än de röda, eller vad säger ni? i alla fall blev jag nästen lockad att ta tillbaka paketen med de brända skivorna när diskosionen började dra sig åt håll när meningar som "det lönar sig ju inte att jobba i sverige idag, men förhoppningsvis blir det bättre efter årsskiftet" var vanliga så blev det väldigt tydlig var de står på skalan.
man säger att man står ofta lika dant som ens föräldrar gör, men vart skall jag stå när jag har två på varje sida? haha, ne, för mej är det inte så svårt, men jag känner ju heller inte pappa på det sättet. i alla fall det var måndagen det, och jag skall inte tråka ut  er med vad vi gjorde på tisdagen, för vi gjorde ingenting alls. när jag kom hem var jag ensam hemma och roade mig själv med att kolla på lite avsnitt av heroes (och njuta av stillheten av att inte ha massa småystrar runt mej) 
då är vi inne på gårdagen då (det går framåt det här) jag var på stan med lollo och det var om möjlig ännu mer folk där än det var i lördags, det var helt hysteriskt, men jag lyckades faktiskt hitta en del trevliga saker: ett par träningsbyxor, ett par jeans, en tröja, en bok (gå johnny, gå, gå) och smink...shit the same att det gick på tusen spänn, jag är nöjd, och det va faktiskt bara ett av plaggen som va på rea så jag är väldigt nöjd (är kass på att handla på rea.på något vis så känns det som om det finns en anledning till att de rear ut vissa kläder, för det är aldrig de snygga kläderna som är på rea) sedan va det hem till anna och jag, lollo, anna och ida kollade på det levande slottet (love that movie) synd att lollo var tvungen att åka hem innan den va slut bara (don't you worry hun, we'll fix that) men annars va det mycket trevligt. 
idag har jag integjort så mycket, kollat på två avsnitt av heroes och läst en del i min nya bok (den är helkonstig, berättar mer när den är frdigläst) fia kom över ett tag och det var mycket tervligt. nu sitter jag hrä och det spritter i benen för att jag inte har vart ute på hela dan (goodluck sleeping) kanske får ta och ta en promenad sen eller nåt. 

bilden är på den indiske hetingen från Heroes... jag vet inte vad jag skall säga om den serien, den är faktiskt riktigt bra. jag klistrar in det han den där "tv rickard" sa sa om den istället:

"Den av alla Lost-efterapare som apat klart bäst. Ett antal människor får plötsligt superkrafter. Hur har detta gått till? Varför just de? Vad är deras öde? Vem är det som jagar dem? Pampigt, snyggt och underhållande. Dessutom: Sylar - mycket , mycket obehaglig superskurk."

dom börjar sända den på tv4 nån gång under 2007 har jag hört. se den då, eller ha tillgång till pluskanalerna och se den när dom börjar sända den. den är bra, jag hejar på indiern och cheerleadern, möjligen också på vårdbiträdet och japanen. men det är en cool serie. helt klart värd att se... 

fred ut/ amahleen