Amahleen

jag har funderat på om religion verkligen är så bra, om det verkligen är så bra att ha något att tro på, att alltid förlita sig på. eller snarare, jag funderade på om religiösa människor har det så mycket bättre än ateister. är de verkligen lyckligare? jag menar, man brukar alltit säga att religiösa människor har sån tur för dom behöver inte leva i ovisshet, dom behöver inte gå och fundera på livets stora gåta "vad fan är meningen med den här skiten?" för många relgonerär målet att så småningom komma till någon slags "himmel", för andra religioner vill man helt enkelt bli återfödd tills man slutar existera. kan inte detta leda till att man inte tar vara på alla de möjligheter man får? kan det inte leda till att man skiter lite grann i hur livet här och nu ser ut, för det kommer i alla fall bli bättre sedan? då måste det vara lättare att vara ateist, alltås äkta ateist, äktaäkta. jag kallar mej ateist, eller något ditåt, men jag kan inte säga att jag inte tror, för det gör jag, jag kan bara inte tro på någon av de religioner som jag känner till, jag tror däremot på något, även om jag inte kan beskriva riktigt på avd det är. men att vara ateist, att vara helt säker på att livet här hon nu är det enda livet, att man helt enkelt tror på att när man dör så är man död, end of discussion. att veta det, elelr tro sig veta det måste göra att man atr vara på det här livet mycket mer. att man verkligen tar tillvara på alla de changser man får, för man får ingen mer changs, this is it lixom. så även om jag kan vara avundsjuk på de religiösa människor jag omges av för att de kan sätta namn på sin tro och har konkreta saker att vända sig til så är jag oxå avundsjuk på de "äkta" ateisterna som verkligen för sig själva är säkra på att det här är allt som kommer.
jag vill oxå veta vad jag tror! jag hatar osäkerheten. men jag kan inte tro på den kristna guden för hur fan kan han vara god när världen ser ut som den gör? och jag kan inte heller se kristendommen som ett alternativ när de alltis der de invigna som "vi" och alla andra som "dom" som skall försökas frälsas. jag orkar helt enkelt inte med det. jag vet att folk som läser detta kanske redan vet vilket problem jag har med religion i sig, men faktiskt mest med kristendomen, coh det handlar inte om att jag är mer emot kristendomen än andra religioner igentligen, men sanningen är att jag lever i ett utåt sätt kristet land och jag vet aldeles för lite om de andra religionerna för att kunna få samma olustskännsla. 
jag tycker inte om kyrkor, och lovsånger är groteska och jag tycker att folk som ber är läskiga och jag gillar inte riktigt den underlägsenheten man visar upp inför sin gud som kristen. jag har en väldig respekt för folks tro och jag tycker det är fint att de tror, så länge de tycker att jag skall tro på samma saker som dom. jag tycker att religion har en fin grundtanke, men någonstans slår det slint. någonstans går allt fel coh går över styr. dagens krig handlar lika mycket om religion som om pengar och olja. religion är helt enkelt läskigt och jag tror ärligt att världen hade varit en bättre platts utan den. samtidigt vill jag inte att den skall försvinna, bara att folk skall inse att tro inte är hela världen. och att allt inte funkar lika dant nu som det gjorde för för flera hundra år sedan. det läskigaste som finns är människor som använder religionen för att rättfärdiga brott, krig, uttalanden och agerande. religion kan inte rättfärdiga hemska handlingar, folk som försöker få det att låta så borde på en smäll på käften.  

jag vet att det här blev flummigt och om någon kan läsa och förstå något av det så eloge till dom.