Amahleen

spenderade gårdagen ganska segt, men jag gick till anna på kvällskvisten (träd människor träd) vi kollade på någon konstig dansfilm som hette all that jazz eller något liknandee, jag tyckte den var elt okej, men aningen konstig. anna tyckte bara att den var konstig. ungeför som modärn dans, det va lite för abstrakt för oss egentligen...men dansen var bra, mestadels i alla fall. kvällen fortsatte med a nightmare on elm st. och jag har aldrig haft så höga förväntningar innan en skräckfilm (nån har sagt att de är en av de värsta skräckfilmer som finns) och sedan blivit så otroligt besviken. jag skrattade mig tillochmed genom vissa partier. och depp var ju bara så fjantig och hur svårt kan det vara att hålla sig vaken och hur kassa var inte specialeffekterna och i slutet när bilen körde iväh med dom tänkte jag bara på tim burton och snälla, jag står inte ut hahaha....och och och. jag kan sammanfatta med att jag tyckte attd en var dålig. sämre än evil dead, för den va dålig men man blev ju i alla fall lite rädd ibland, även om man inte kunde förstå logioken i att hon kunde slå armarna genom väggen men inte genom golvluckan.
jag gillar skräckfilmer, det gör jag, men dom mister lite av sin poäng om man inte blir rädd för dom.

hela den här filmnatten resulterade i att jag är aningens trött idag, så jag har inte fått lika mycket pluggande gjort som jag hade tänkt och jag har inte alls förstått att jag börjar skolan imon.
istället spenderade jag dagen med att först titta på de inspelade dansstyckerna från igår. lilla sjöjungfrun var otroligt bra, förstår inte vad min familj menar när de säger att den va seg. helt underbar var den enligt mig. så genial koigrafi och helt otroligt duktiga dansare, när prinsen och sjöjungfrun (hon hade inget namn) är så söta innan allt går snett var det så vackert att jag nästan fick tårar i ögonen (jag vet, jag är blödig och jag älskar dans, då kan det bli så, och det är helt och hållet legitimerat att gråta om man är jag) den andra föreställningen hette ayas öga (eller något liknande) och den var till och med lite för abstrakt för mej, inte så att jag inte kan uppskatta mordän dans, men när jag inte kan förstå vad det handlar om så är det lite för knepigt för att sitta och titta på en seg söndag, det tredje stycket var däremot väldigt trevligt. det var kul, och även om det inte var helt klart vad det faktiskt handlade om ås var det roligt. när en av dansarna skulle sätta sig på en stol men "gled" av hela tiden var en underbar scen.
 
resten av dagen har jag haft för intention att svara på massa naturkunskapsfrågor (har 50 svar due thursday) men det har inte gått så bra, orkade fram till nr 13. inte bra, jag har massa andra läxor i veckan och ajg kommer inte ha större lust för naturkunskapen då. 
istället för att studera som jag borde gjort brydde jag min hjärna med montecore - en unik tiger (jag är medveten om att mitt språk inte är särskillt normalt just nu, men jag skyller på boken, alla dessa ord dyker upp och jag är inte ens säker på vad hälfren av dom egentligen betyder och om det är rätt och riktigt att använda dem i de fraseringar jag gör(som sagt)) 
montecore är jonas hassen khemiris senaste bok, och jag har precis läst ut den. den var helt underbar, jag har sträckläst den. och det rä helt otroligt hur han lyckas leka med ord och jag vet inte om hälften av orden han låter kadir använda är faktiska svenska ord, men jag förstår precis vad han menar och jag skrattar åt formuleringar och försök att förklara saker som han inte fröstår själv men för mig är självklara (som när han försöker göra världens djupaste förklaring av vad barn höll på med när de gjorde änlar i snön)
jag undrar vad som är sanning och lögn, för jag rä faktiskt ganska övertygad om att jonas pappa inte är berömd fötograf som sälskapar med bono och dalai lama, men på föreläsningen pratade han om khemiriska och massa andra saker som nämns i boken. antagligen är det just denna förvirring hos läsaren som han är ute efter, förmodligen är det precis såhär han vill att jag skall tänka efter att ha slagit ihop boken efter att ha vänt på varje blad. var börjar och slutar författarens privilegier när det gäller att hitta på? finns det ens en gräns? jag tror inte det, men det väcker tankar som är svåra att få riktigt grepp om, vad är sant och vad är falskt, inte bara i boken utan även i verkligheten? 
att han valt att skriva som han gjort kanske oxå har att göra med att som han sade på föreläsningen att folk har föväxlat honom med huvudkaraktären i hans förra bok, som tydligen inte var en särskillt sympatisk person. farfattaren behöver inte dela sin huvudpersons ideal, och även om bokenns huvudperson bär författarens namn betyder inte det att den måste vara självbiografisk. 

läs montecore - en unik tiger
jag skall gå och läsa ett öga rött och hoppas på att den är minst lika bra som den jag precis läst