stopp stopp och stopp

jag känner egentligen inte för att skriva idag, eller snarare, jag vat inte vad ajg skall skriva som skulle kunan vara intressant. eller, jo, jag vet vad jag skulle kunna skriva, men jag vet inte om jag orkar skriva ner allt. men jag kan ju börja och så frå vi se hur det blir sedan.
pappa ringde förut, och fan, jag kan inte säga allt jag vill säga till honm, det går bara inte. det är som som all ilska och besvikelse bara försvinner under den korta tid som jag pratar med honom för att komma tillbaka sen när jag väl har lagt på. det är väldigt frustrerande, för det finns så mycket som jag borde säga, så mycket som han borde få veta, så mycket som han faktiskt har rätt attfå veta.
lena fyller fyrtio om två veckor och pappa frågade om jag ville komma upp och fira, och det är inte det att jag inet vill, men det är helgen innan genrepen för showen och jag kan inte missa den lektionen, jag kan bara inte det, det fungerar inte. och mina pririteringar ligger faktiskt på dansen i det läget. faktiskt, och ni kan dömma mej hur mycket ni vill, men jag orkar bara inte.
 dansen idag, det gick ganska bra, fram tills jazzen då mitt nedrans knä sade stopp stopp och stopp. jag lovar, man kunde nästan höra det skrika. det gjorde alldeles för ont för att jag skulle våga fortsätta. fan, jag som trodde att det började bli bra, jag som trodde att det mesta satt i huvudet, men nehepp...
jaja, det är skola imon, och jag har inte pluggat alls spå mycket som jag borde ha gjort, men ork...
ingen bild idag folks

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback