Amahleen

Donny Darko, jag säger bara det; en sådan underbar film. igår var en trevlig om än ganska seg dag, det började med att jag tittade på spirited away, den var otroligt bra, helt underbar faktiskt, jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till en början men den var ju helt klart den bästa tecknade film jag har sett på väldigt väldigt länge. det är ett klart filmtips... sen bar det av till sara för att försöka lista ut vad Donny Darko går ut på, på väg till bussen gickjag förbi skolans gungor och där satt två tjejer som var kanske sju år gamla och sjöng på lejonkungen "snart är det jag som är kung". tänka sig att tillochmed dom vet vad som menas med en bra dinsneyfilm och jag gråter fortfarande när simbas pappa dör och den är fortfarande lika fin som den var då (kan tilläggas att jag inte har sett den på flera år nu, dels för att jag hade tröttnat på den, men nu är det nog mer för att jag inte vill bli besviken när jag ser den, mina förväntningar om den är nog aningen svåra att leva upp till är jag rädd) att se på donny med sara var trevligt, mycket trevligt men jag kan inte säga att vi blev särskilt mycket klokare, det rörde nog snarare till allt men men, och vem fan e han med röd träningsoverall som man inte har tänkt på tidigare? och om grandma death visste om tidsresor visste hon då att hon skulle få ett brev av donny någon gång och var det däför hon gick framochtillbaka till brevlådan hela tiden. och i slutet när donny dör, varför vaknar alla? och varför tar sig frank för ögat? och hur fan ligger det till med frank överhuvudtaget? vi hade en teori om att donny redan hade vart med om allt en gång tidigare och att det var därför som han vet hur frank ser ut och så, men att han ändå inte vet vad som ska hända exakt, som om att tiden var en cirkel och att han helt enkelt levde i samma period två gånger och den sista gången valde han att ligga kvar i sängen när jettmotorn kom farande? jag blir så förvirrad att det inte är klokt och om någon läser detta och lyckas förstå vad jag svamlar om så blir jag imponerad..
efter donny tittade vi på nån mobbad amerikansk film, med hillary duff, den var kass, men man behövde i alla fall inte tänka...haha

jag skall in till stan med fia om en stund, massa grejs som jag måste inestera i...skor, jacka mm mm....jaja, man får la se hur långt pengarna räcker...
   

att det kan vara så kalt är fan helt otroligt. att jag som har bott i sverige i hela mitt liv kan lida så mycket av kylan är fan ännu mer otroligt. jag tror inte att den långa varama sommaren var så bra för oss egentligen. vi började få för oss att sverige faktiskt är ett ganska varmt och skönt land. man hade vant sig vid alla leende människor och alla uppvikta jeans, och nu känns det konstigt att alla bara skundar förbi i hopp om att komma in i värmen så fort som möjligt. "göteborg e kallt jag vet snart är det vår min vän min stad blir aldrig färdig...." men det är inte snart vår och jag blir bara deprimerad över att det är så långt kvar. och även om det kan vara vackert så tycker jag inte att det kan uppväga att det är så otroligt kallt. jag vill ha sommar! värme! glädje! nu!!!

den här dagen har spenderats på danshuset.... som alla söndagar och jag måste få väntilera mig lite för det är ingen som vill förstå hur jobbigt det är: min danslärare kommer från Israel, och hon har åkt ner dit av någon aledning som ingen tycks ha riktigt bra koll på, saken är den att hon skulle vara tillbaka nu, den här veckan. men icke. hon är kvar där, och om det bara var den här dagen så hade det väl varit en sak, men dom vet inte ens när hon ska komma tillbaka, eller om hon ska komma tillbaka överhuvudtaget. jag får fan panik, jag älskar hennes klasser, de två klasser jag går för henne är mina absoluta favoriter. och det är inte alls samma sak om vi får en annan lärare för mayas jazz är mayas jazz och kan knappt jämföras med andras jazz. hon har utbildat sig i New York och enligt maya är den stilen på jazz väldigt anorlunda mot den man brukar se i europa, och det är så sant. den läraren jag hade idag var väl bra, faktiskt helt okej (att vi bara var två elever gjorde väll sitt till det hela oxå iofs) men det var inte alls så roligt som det brukar vara. dansen är mitt liv och hälften av de klasser jag tar är för maya, hur fan skall jag överleva utan dom? usch....   
har fått reda på att det kanske inte rä någon fara med mitt knä, att det kan vara något som drabbar "många ungdomar i din ålder" och att det inte är någon fara att det gör ont. däremot sade läraren som talade om detta för mig att det var bättre att kolla upp det för att det kanske skulle kunna vara nåt alvarligt... jaja nästa tisdag lär jag få se...då skall jag till skolläkaren, om han nu kan nåt vill säga, passar nog på att kolla synen samtidigt. känns som om jag har börjat se dåligt.

tänk på mig och skicka all värme ni bara kan till mig så kaske även jag kan överleva vintern^^,
 

jag har vart hemma idag, jag är sjuk. sådär sjuk så att jag faktiskt inte kan gå till skolan. så därför har jag vart hemma. vad folk än tror så har det inget alls att göra med att jag skulle ha redovisning idag. jag är inte rädd för redovisningar, har inte vart det på flera år. jag inser att det låter som om jag försöker övertala mig själv om att det är sant, men så är det faktiskt inte....jag hade alla intentioner att gå till skolan idag innan anders påpekade att jag nog borde stanna hemma. så vad gör man inte då som pliktrogen dotter?
jag är klar med allt jag har i skolan just nu och det är väldigt skönt, jag skrev debattartikeln om bromerade flamskyddsmedel förut och även om den inte blev fantastiskt bra så är jag ändå rätt nöjd, jag vet att jag faktiskt är bra på att skriva sådanna saker, frågan är om läraren bryr sig om hur debattartikeln i sig är utformad, han kanske bara bryr sig om mina argument? inte ett dugg om hur jag formulerade dom?..... skit samma, orka bey sig om sån skit nu. det kan mycket väl hända att jag är hemma imon också, så jag får väl mejla den till läraren.

jag lysnar på cobra charlie just nu och jag msåte säga att jag till min stora förlägenhet har lärt mig att tycka om det. ajg tyckte inte alls att det var bra när jag hörde det första gången, men på någotvis växer det med tiden. han tror att det kan vara aningen obehagligt att lyssna på? hmm...kanske det var det jag inte gillade med det i början, men nu är det bara ett bra beat och bra texter i en skön blandning ^^,

ibland känner jag mig så jävla liten och ovetande, blåögd för att nu använda så nedlåtande ord om migsjälv. läste ut en otroligt fruktansvärt bra bok igårkväll, och fruktansvärt är faktiskt ett väldigt bra ord att beskriva den med. den heter förlorad heder och är skriven av Norma Khouri. det är en sann berättelse om "hedersmod, kärlek och vänskap" som det står på framsidan. norma berättar om sitt liv tillsammans med sin bästa vänn Dalia i Jordanien, ett land som utgersig för att vara en demokrati men där män blir hyllade när de mördar sina döttrar, hustrur eller systrar om de anser att de har befläckat familjens heder. jag vet att den här boken bara skildrar hennes synpunkt av det hela och jag hoppas av hela min själ att det inte ser ut såhär överallt, men samtidigt så kan jag inte låta bli att tro på att det faktiskt ser ut såhär. jag känner mig så liten, så oförstående. jag kan inte ens förstå att det skulle kunna hända saker som dethär, jag kan inte få in det i mitt huvud att det finns människor som överhuvudtaget skulle kunan överväga att mörda någon i sin egen familj. kjag kan inte förstå att kvinnorna eccepterar et sådant förtryck som norma beskriver. jag blir totalt livrädd, och samtidigt kännder jag mig så otroligt lyckligt lottad. samtidigt; vem är jag att ifrågasätta deras kultur? jag har bara läst en bok, ajg vet ingenting, jag har ingen aning. jag känner mig så liten och hjälplös, jag får ont i magen. usch. boken är fruktansvärt bra och fruktansvärt hemsk, och jag hoppas att folk börjar läsa den så att normas kamp och röst blir hörd. 

det är lov snart....det skall bli trevligt, skall se på donny darko med sara och så skall jag våldgästa rebeckas hus, möjligen skall vi också utforska de olika spårvagnslinjerna. det är något man lixom skall ha gjort om man bor (nästan) i göteborg... dessutom är det veronica mars ikväll, det programet är fruktansvärt mobbat, men jag kan inte jälpa det, i love it!

Peace/"Amahleen"

^{Bilden föreställer Julia i pjäsen Romeo och Julia som jag såg idag, den var hysteriskt rolig}
"och han är lugn som en bengalisk tiger på spa"
den mannen kan konsten att leka med ord och få det att låta spontant och fyndingt på samma gång. jag är så avundsjuk...navid, lär mig!

den här dagen har varit oändligt lång och kort på samma gång. låter det förståligt överhuvudtaget? det är som när man sitter i bilen på väg till linköping eller sthlm eller what ever som igger långt bota, man sitter och bara domnar bort och glömmer nästan bort att det har funnits ett liv innan resan i den trånga bilen, men samtidigt när man kommer fram kan man inte riktigt förstå att man vaknade i sin egen säng samma morgon, att man gick igenom samma rutiner som man alltid gör; käkade frukost, borstade tänderna, mördade väckarklockan för dess tjutande och irriterande signal som man faktiskt själv låg bakom, och allt annat som man gör egentligen utan att ens ha vaknat om mornarna. det blir en overklighetskänsla som sitter kvar i kroppen hela dagen, som om tiden har blivit tillplattad men samtidigt uttdragen. så kändes det idag, precis så kändes det dag. 

dagen började segt som fan, det var faktiskt ovanligt svårt att ta sig upp ur sängen imorse, även om det iinte var en av dom tidigaste dagarna. jag skall göra ett uttalande: jag hatar att äta frukost, jag menar finns det något slibbigare? lyckades faktiskt få i mig två mackor, och det är mer än vanligt om man är jag. duktigt duktigt. mattelektion i skolan, segt och jag fattade inte riktigt, men det brukar ju lösa sig i alla fall. samhällslektionen var knepig, jag skall skriva n SKO+Å (Situation, Konsekvens, Orsak + Åtgärd) analys över israel/palestina konflikten. hur lätt är det på en skala, jag vet att jag valde ämne själv och attd et kanske inte var det smartaste valet i världshistorien, men jag är intresserad och jag fattar det inte riktigt så då kan man ju lika gärna jobba med det. problemet är att jag skulle kunna skriva en hel bok om problemet, om inte tillochmed tio böcker. och om man skall begränsa sig så är det så svårt att veta var man skall dra strecket, och jag har en tendens att dra det för tidigt så att jag istället skriver alldeles för lite. och inte blev det lätatre av att min lärare inte visade särskilt mycket sympati för mina kvalfyllda problem. men men, jag är i alla fall nästan klar i alla fall så vi får väl se hur det blir. 

anledningen till att dagen har kännts så lång och samtidigt så kort kan nog ha något att göra med att vi va på teater idag, det var en teatergrupp på tre personer som hade satt upp Romeo och Julia på ett helt underbart sätt. även om de till viss del följde de riktiga replikerna så var de inte alls rädda för att spela ut, och de använde sig av publiken hela tiden, det var underbart att se, jag är bara glad att jag satt på balkongen och inte på första raden... det hade iofs kunnat bli intressant. jag skrattade så att jag höll på att trilla av stolen

tyskan var tråkig, som vanligt förutom att vi hade två tyska utbytesstudenter där, men det var tråkigt så det skall vi inte gå in vidare på.  hämtade bror från fritids, kom hem, läste lite,, lagade mat och satte mig med samhällskunskapen. och nu sitter jag här igen....jaa, det var väl min dag....om någon mot förmodan skulle vara intresserad


------
oj, vad långt det blev...hoppsan ^^

- Är du rädd för att dö?
- Nej, jag är rädd för att inte leva.
 men är det inte så då? jag kan ärligt säga att jag inte är särskillt rädd för att dö, varför vara det när man ändå inte vet vad det innebär, visst att man kan vara rädd för det okända, men varför anstränga sig med sådanna saker när det finns mycket mer nära saker man kan oroa sig för. jag är inte rädd för att dö, däremot är jag rädd för att inte leva. för att missa att göra alla saker som jag vill göra och för att missa möjligheter och ångra saker jag inte gjort när det är försent. jag är totalt livrädd för att bli senil och för att min kropp skall börja säga ifrån, gå sönder, falla isär, what ever you wanna call it. egentligen är väl detta kanske en rädsla för att bli gammal, men det är lika mycket en rädsla för att dö förtidigt, det är inte själva döendet som skrämmer mig utan snarare saknaden av allt som man inte hann med.

jag gick in på skolbiblioteket idag och bad bibliotikarien ge mig en riktigt bra bok, en bok man bara kunde försvinna i, en bok man kunde sträckläsa. det var tydligen en svår fråga för hon lämnade över den till sin kolega som tog med mig till ungdomsböckerna (jag kan inte minnas att jag frågade efter en bra ungdomsbok, bara en bok, är det en genomgående tanke att man inte kan älska och bli uppslukad helt av "vuxenböcker" bara för att man inte är över 20?) hon gav mig flera tips, var av en jag tog till mig. "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" heter boken som jag tog med mig hem (jag tog med mig tre andra böckermed, men det var ingen av dom som hon rekomenderade) den är skriven av en Gunnar Ardelius och är väldigt kort och väldigt annorlunda skriven, det tog mig nog bara en timma att läsa dej, om ens det. däremot så tycker jag att den var väldigt bra, vacker. den handlar om en kärlekshistoria mellan Morris och Betty, och den är väldigt söt. kanske inte en bok ajg hade valt att plocka ut hyllan om biblotikarien inte hade rekomenderat den och jag tycker faktiskt inte att den var så fantastisk som hon fick det att låta som, men den var helt klart läsvärd. så om någon behöver ett tidsfördriv under någon timme så kan jag faktiskt rekomendera den. 

jag har fortfarande aldeles för mycket plugg att göra för att kunna känna mig bekväm, och ändå är det lov om mindre än en vecka, allt jag hoppas på är att tiden går fort som tusan. hade boksamtal i engelskan idag, jag pratade om fight club, och jag tycker att det gick....ganska dåligt. hur fan beskriver man vad fght club handlar om och genialiteten i den utan att spoila slutet, eller tvisten i den? jaja, om ni inte läst den, gör det! filmen är bra, boken är bättre, som med så många andra böcker som blivit filmatiserade. 

mitt knä är inte bra än, skall nog gå till skolsköterskan imon, och jag har världens träningsverk i ryggen. men det är bra, för då känner man sig duktig, haha. tror dessutom att det var imon vi skulle gå och se Romeo och Julia i skolan, i omarbetad variation, kan bli väldigt roligt....

peace/"Amahleen"        

går in i bussen, stämpar kortet och gör ett lite roligt konstaterande: busschafören lysnar på finsk tango. jag går och sätter mig och konstaterar att det har varit en väldigt bra dag. det var igår, och innan dess var dagen en bra dag, den var faktiskt ganska bra efter det oxå, men det är kanske inte lika intressant

att få ihop människor som ville gå på bio med mig visade sig vara lite kompicerat när det väl kom till kritan, man jag lyckades:) och jag vet att ni tyckte om filmen, så tacka mig. tack lollo, karin, ellen och rebecka för att ni hängde med, jag hade jätteroligt. Farväl Falkenberg var undrbar! helt klart bästa svenska film jag någonsin har sett. ni som inte har sett den; gör det! se den!

att fika efteråt var grymt mysigt det med, synd att du behövde sticka bara rebecka, vi var samhällare ut i fingertopparna^^,
tycker så mycket om er, hoppas att ni vet det:)

jag har ont i knät...eller inte ont egentligen. det är mer som om det inte riktigt orkar med. det känns som om det viker sig hela tiden. som om jag helt plötligt skulle kunna finna migsjälv liggandes på marken utan nån aning om hur jag hamnade där. det är nog dansen som har orsakat detta problem, tyvärr. men att jag skulle avstå från att dansa? pff...glöm det! dansen är det som får mig att orka genom skolan, utan den skulle jag förgås
hade matteprov idag :s det var inte så kul, men till min stora lättnad känns det som om det gick bra, förutom sista uppgiften då, men den räknas ändå inte.

jag är godis beroende, jättegodisberoende. det är hemskt. vågar knappt tänka på vad som skulle hända om jag började röka... eller nåt ännu värre... jag har ingen självdiceplin när det gäller sådant, och det är inte bra, inte bra alls

en morot     flera morötter
en kanot      flera kanötter (varför heter det inte så? det låter kul, men inte helt fel, eller?)