det är så kallt så jag fryser ända in i själen (eller i alla fall nästan)

att det kan vara så kalt är fan helt otroligt. att jag som har bott i sverige i hela mitt liv kan lida så mycket av kylan är fan ännu mer otroligt. jag tror inte att den långa varama sommaren var så bra för oss egentligen. vi började få för oss att sverige faktiskt är ett ganska varmt och skönt land. man hade vant sig vid alla leende människor och alla uppvikta jeans, och nu känns det konstigt att alla bara skundar förbi i hopp om att komma in i värmen så fort som möjligt. "göteborg e kallt jag vet snart är det vår min vän min stad blir aldrig färdig...." men det är inte snart vår och jag blir bara deprimerad över att det är så långt kvar. och även om det kan vara vackert så tycker jag inte att det kan uppväga att det är så otroligt kallt. jag vill ha sommar! värme! glädje! nu!!!

den här dagen har spenderats på danshuset.... som alla söndagar och jag måste få väntilera mig lite för det är ingen som vill förstå hur jobbigt det är: min danslärare kommer från Israel, och hon har åkt ner dit av någon aledning som ingen tycks ha riktigt bra koll på, saken är den att hon skulle vara tillbaka nu, den här veckan. men icke. hon är kvar där, och om det bara var den här dagen så hade det väl varit en sak, men dom vet inte ens när hon ska komma tillbaka, eller om hon ska komma tillbaka överhuvudtaget. jag får fan panik, jag älskar hennes klasser, de två klasser jag går för henne är mina absoluta favoriter. och det är inte alls samma sak om vi får en annan lärare för mayas jazz är mayas jazz och kan knappt jämföras med andras jazz. hon har utbildat sig i New York och enligt maya är den stilen på jazz väldigt anorlunda mot den man brukar se i europa, och det är så sant. den läraren jag hade idag var väl bra, faktiskt helt okej (att vi bara var två elever gjorde väll sitt till det hela oxå iofs) men det var inte alls så roligt som det brukar vara. dansen är mitt liv och hälften av de klasser jag tar är för maya, hur fan skall jag överleva utan dom? usch....   
har fått reda på att det kanske inte rä någon fara med mitt knä, att det kan vara något som drabbar "många ungdomar i din ålder" och att det inte är någon fara att det gör ont. däremot sade läraren som talade om detta för mig att det var bättre att kolla upp det för att det kanske skulle kunna vara nåt alvarligt... jaja nästa tisdag lär jag få se...då skall jag till skolläkaren, om han nu kan nåt vill säga, passar nog på att kolla synen samtidigt. känns som om jag har börjat se dåligt.

tänk på mig och skicka all värme ni bara kan till mig så kaske även jag kan överleva vintern^^,
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback