33 grader svalt

kännslan av att gå in i ett flygplan efter att ha åkt buss i tre meter i 35 gradig värme och strålande sol och sedan gå ut ur samma flygplan och mötas av ett blött och kallt sverige är ingen överdrivet angenäm kännsla. jag vänjer mej aldrig. jag lär mej aldrig förstå att jag faktiskt vaknar i värme samma dag som jag går och lägger mej i kyla. min hjärna vill inte riktigt gå med på att jag vaknade i gouvia i morse klagandes över hur otroligt varmt det var. jag har redan nu svårt att greppa och komma ihåg hur det känns när det är så varmt att man bara inte står ut. man vrider sig, vänder sig och svetten rinner som om man satt i en bastu. paniken av att inte kunna kyla av sig.
nu känns värmen redan avlägsen och jag längtar tillbaka så mycket att dte gör ont i mej.
dagarna på korfu var varma, ofta så varma att man inte kunde sola särskillt länge innan det blev obehagligt, men nätterna var så behagliga att det är de jag kommer att sakna mest. värmen som aldrig försvinner, att kunna sitta i en tunn sommarklänning klockan tre på natten och inte frysa nånting, det är underbart.
igår kväll vid den här tiden satt jag och lollo och käkade middag. i går gick jag på gatorna i korfu stad och blev vittne till ett begravningståg. det närmaste jag har kommit i kontakt med en riktig död. vi shoppade och tittade och fikade och levde det glada livet.
det har badats i medelhavets vatten, det har simmats i grottor, det har hoppats från båtar, det har solats, det har dansats, och det har drukits drinkar. det har varit underbart. tufft ibland, sure, men underbart.
nu är jag hemma, skola imorgon, verklighet.
pang!
min filosofi lärare är tydligen 28 år och skäggig. det låter som en riktig filosofilärare. ska bli spänannde.
fred ut //Amahleen
Kommentarer
Trackback