Amahleen

jag har ransakat mej själv och kommit fram till att jag inte är särskillt bra på att blogga. inte blogga så att andra är intresserade av att läsa om det jag skriver i alla fall. men i sanning: som om någon nånsin bryr sig. ingen bryr sig om mina nyinköpta skor eller och vad jag hade för mej i helgen. inte egentligen för vad som är intressant att läsa om är annat, vad som händer inne i mitt huvud, sånt som folk inte kan lista ut i alla fall, det är intressant. det blir som förstasidans hetaste skvaller under de minuter man ägnar åt någons senaste inlägg. men jag är inte bra på att skriva så. jag är för jävla feg för att skriva vad jag egenligen tänker och jag vill nog inte heller att alla ska veta. tråkigt jag vet. men vad gör man?  det är i ala fall sådanna bloggar som jag tycker om att läsa. musik/mode/whatever-bloggar i all ära, men jag är inte intresserad. tack men nej tack.

jag kan berätta personliga sakr för att göra er intresserade för att få någon att uppskatta detta. men jag är för feg för att berätta något som händer nu. jag kan berätta historier och jag kan berätta om minnen jag har, om gamla vänner och om gammla fiender. om desperata år som "punk-something" om sån som har gjort ont och om sånt som fått mej att skratta tills jag kiknat. men det är svårt, för det hadndlar inte bara om mej. jag kan berätta om hur jag åkte hem från pappa mitt på nyårsafton (en resa på 30 mil) jag kan berätta om bråk, och kärlek och om andledningar till varför det är svårt att prata med pappa. men det handlar inte om bara mej, och jag vet inte om det är okej att jag berättar.

jag får ransaka mej själv ytterliggare och försöka komma fram till om jag kan berätta om sådant, om jag fill det

fred ut//amahleen