Amahleen

Det är lov nu. Det är det här som vi har väntat på. Det är det här vi har längtat efter, trånat efter de senaste fem veckorna. Och nu är det äntligen här. Tyvärr känns det som om det kommer rinna iväg som sanden i ett timglas. Precis så känns det. Det blir alltid så och jag har massor att plugga. Massor. Suck. 

Det av ett tag sedan jag skrev nu. Men min dator har fått nån knäpp och jag orkar inte skriva om allt hundra gånger. Ibland orkar men helt enkelt inte. Om någon är bra på datorer får ni gärna kontakta mig och hjälpa mig få det rätt igen. De öppnar sidor som jag inte vill öppna när jag inte vill öppna dem (inget snuskigt kanske jag ska tillägga, det är yahoo och nu senast nån HP sida)  

Det har varit mycket dans nu, som det alltid är, och jag älskar det. NYC New Style är grymt kul. Det va lite halvsynd att min street dance lärare var borta och att vi fick Tony som vikarie däremot. Inte för att han inte är rolig, eller en grym lärare, men att gå igenom en dans från början som man har dansat i tre veckor är inte det roligaste man kan ägna sig åt kan jag tala om för er som är intresserade. Csillas lektion var också rolig kan tilläggas, men gawd vilken jobbig kombination! Jag var helt utpumpad helt slut. Men kul va det. Dansa tills fötterna blöder och skratta genom smärtan… det är lycka. På riktigt, det är sant. 

Vi har köpt biljetter till Navid Modiri och Gudarna nästa fredag. Det ska bli grymt kul faktiskt. Kan ju alltid hoppas att de spelar Fri fot och kom och dansa med oss. Mirakel kanske kan ske. Cirkeln sluts.

Va hos robert igår, det va mycket mycket trevligt faktiskt. Vi kollade på Heroes. Heroes asså. En sån serie, det måste vara väldigt rörigt i deras huvud. Men så genialt. Vi ”dansade dansmatta” också, om det nu kan kallas dansa vill säga. Jag var i alla fall inte bra på det. Jag kan nog sträcka mig så långt att säga att jag sög på det. Och på något konstigt sätt lyckas vi alltid göra så att vi spelar det när jag är där. Och jag förlorar alltid, alltid. Men man kan inte vara bra på allt och nån måste ju förlora också, eller hur? Visst e jag sportslig av mig? Haha. 

London. Jag längtar tillbaka, sjukt mycket. Jag vill åka dit igen. Bilden är tagen med min mobil och jag blev faktiskt ganska nöjd. Molnen e coola i alla fall.     

Dagen låt: Ne-Yo – Sexy love       fortfarande. Jag vet. Men den går varm i lurarna och jag har fortfarande inte lyckats tröttna på den. ”Plingplingpling plingplingplingpling pling plingplingpling”