Amahleen

den här dan har inte vart så bra. den har varit ganska jobbig faktiskt. ganska förjävlig föresten. de flesta som har kommit i kontakt med mej idag har antingen redan hört om min morgon, eller så har man fått känna på mitt mindre bra humör. 
jag ska ta det från början, för er som redan har hört historien, eller helt enkelt inte är intresserade kan ni scrolla ner tills nästa stycke och helt enkelt hoppa över utläggningningen om min badassjobbiga dag. det kommer till lite grann. men inget som är överdrivet intressant. 
så min morgon börjar med att jag vaknar aldeles för tidigt för att vara klarsovad (som läget iofs är mestadels av alla skoldagar). när jag har tryckt på snooze lite för få gånger för att jag ska klara av att släpa mej upp (jagvet, snooze e en evil friend men jag gillar henne i alla fall) kommer min bror storlek mindre inrusande, min bror storlek större har sin fördelsedag idag så det var något i stil med "Laura du måste gå upp nu, vi ska sjunga!" sjunga, på morgonen? när allt jag vill är att somna om och glömma allt vad skola och sång heter? tack, tack så jävla mycket. men jag släpar mej faktiskt upp, och även om jag inte sjunger så tar jag mej in till min bror som den plikttrogna syster jag är. så, frukost på sängen, inte riktigt samma sak när det är hans säng dock. det va ganska trevligt, fram tills att jag upptäcker att dom glömmt mitt te. okej, upp ur sängen, in i köket, sätt på skpisen, koka vatten, tepåse, socker, mjölk och in till bror igen. fine, so faar so good. på födelsedagar är det så att vi äter bullar av alla dess slag. så, jag fick inget winerbröd, suck. jag fick en sån där "smörbulle" eller va dom heter, sån där med socker på och gul kräm i, ni vet vad jag snackar om? bra. så, som varje vanlig människa vill man spara dte bästa till sist? right. så jag äter upp all bulle runt krämen så att det bara är massa kräm och lite bulle kvar. vid det hrä laget ser jag väldigt mycket fram emot den goda smeten, geggan, kladdet, whatewer. men lär er detta: sitt inte med en nästintill full tekopp i knät när ni äter smörbullar på det här sättet. ni kan nog gissa: jag tappar allt det gottaste i mitt te, och inte nog med det, det skvätter massa och mina byxor blir blöta och jag bränner mej och jag börjar nästan gråta. men det blir helt enkelt till att byta byxor och försöka överleva förlysten av den gula smeten. inte lätt kan jag säga. så nu hoppar vi lite i tiden, när jag skall gå till bussen är det knökat i hallen och min bror storlek mindre är jobbig igen och jag blir irriterad. så när jag äntligen kommer ut går jag en bit på vägen och det är glashalt, mitt skosnöre går upp och jag måste knyta igen. och efter ytterliggare tio meter halkar jag, jag menar påriktigt halkar. jag slår mej på knät, och på armbågen. suck, jag va nära att gå hem och lägga mej igen. sen när jag kommer till bussen så är den sen. jättesen, jag  kommer således försent till skolan. eller lite iallfall. efter invalet ska vi ha historia, men det är inställt. suck pust och stön. ocken håltimma i hundra år. lunch. pissvarmt vatten som luktar fisk och ftysta ärtor va ingen hitt. efter der det har jag två timmar och tio minuter naturkunskap. say no more. nrä jag ska hem är bussen försenad igen. kom dock inte försent till något men i alla fall. väl hemma så slappar jag en stund innan jag sätter mej med tyskan (deprimerad, ångest, panik, fanjäklarns skit) det ena leder till det andra och jag bråkar med min kära mor, hon rusar ut (åker nånstan, har inte den blekaste om vart) och koncentrationen på tyskan är bruten. 
nu är jag här

annars har det varit OC, därav Adam Brody aka Seth Choen på bilden. han e söt. faktiskt det är sant. han är det

dagens serie: The OC - okej jag vet, men vadfan det är mysigt. haha