I might be ignored, but I am not invisible
jag vet inte vem pojken på bilen är, eller vems armarna är. jag har ingen aning om vem han är eller var han befinner sig. eller ved han har vart med om. I might be ignored
hur som helst är fotografen en otroligt duktig fotograf om ni frågar mej. ljuset är helt underbart. nu ska jag inte påstå att jag vet något om foto än (hade däremot tänkt lära mej) men så tycker jag att det är. och bildtexten blir så talande. det gör ont i mej. och jag tycker att jag är ignorerad ibland? jag vet ingenting! jag har ingen aning. jag kan inte veta, men mest av allt vill jag nog inte veta heller. jag är lyckligt ovetande om allt som sker. jag kan bara ana, och till och med det får mig att få ont i magen.
---
engelskaproven gick bra idag...tror jag i alla fall. kanske inte alla rätt, men nästan så skulle jag nog kunna tänka mej att det blev. det känns bra det. mindre bra gick det på tyskan, Anki överraskade oss med den muntliga delen idag. välkommen hem! tack så mycket. tack tack. men det va skönta tt vi har vart iväg, för jag tror att det har hjälpt mej väldigt mycket mer än avd jag trodde. det är bra det är mycket bra.
frida hade med sig mina skor idag. men sedan lyckades jag glömma dem på bussen..(det är seriöst inte meningen att jag ska ha kvar dem. jag har glömmt dem tre gånger på lite mer än en vecka nu. det är sjukt) sandra upptäckte det sån tur är så hon tar med sig dem till skolan imorgon. hoppas det går bättre då. jag börjar kl åtta imorgon. usch.
dagens låt: Snook - Har du tänkt på din egen begravning.... sjukt bra faktiskt ... brukar inte ha överdrivet höga tankar om deras texter, men den här är faktsikt riktigt fin...
"men jag vet att man faller upp och inte neråt som regn
faller en faller alla och all är konstigt som hänt "
"Rikta blicken emot himmelen och sikta helt fel
ni borde rikta dom ner för jag finns mitt ibland er
hör tårar ta mark men det är väl ingen som ser
min vålnad är stark så det är väl inget problem
ett dussin röda rosor för när våren slutar blomma
musiken den förevigas när fågeln slutar sjunga
jag hade allt utan att jag visste om det
förstod det först när jag gick miste om det
ödets ironi har väl sitt finger med i spelet
(ta-ta-ta-ta-ta) jag lever imperfekt i presens
jag är inte rädd för att dö jag är rädd för att dö
rädd för döden så som berättarens öde
det är som dom säger sanna mina ord
(vv-vi) vi kanske dör men vi stannar på denna jord
en dag kanske insikt frälser dig
om ni inte saknar mig nu så har ni ändå aldrig älskat mig"
fred ut // Amahleen
image: http://www.photo.net/photodb/photo?photo_id=5960020
Kommentarer
Trackback