Amahleen

vissa bilder stanar kvar hos mej. en del saker återkommer i tankemönstren och vill inte riktigt ställa sig till alla andra vanliga minnen. Gregory Crewdsons bilder är några av de saker som fastnar på min näthnna lite för länge och som sedan letar sigg upp till mitt medvetande gång på gång. det är något obehalgligt över bilderna, något som man inte rikigt vill kännas vid. pillerburkar. trasiga familjer, våld. mörka hemligheter som försöker gömma sig i pastellfärgade mijöer men som är för mörka för att inte komma upp till ytan.
förra fredagen va vi på hans utställning på hasselblads center med fotot. det va nog ingen som gick därifrån oberörd. och bilderna spökar fortfarande i mitt undermedvetna. de är vackra, så otroligt vackra, men det vackra bleknar när man ser på motivet. ont i magen helt enkelt. det är svårt, jag vill också kunna ta sådanna foton. jag vill också kunna fånga på det viset. arrangerat elelr inte, det speglar e verklighet vi försöker blunda för men som hela tiden kommer upp till ytan. det kanske är dags att sluta blunda?

fred ut//amahleen