Amahleen

jag har pratat om det tidigare.
det verkar vara ett tillstånd som jag har fastnat i.
dess fingrar är kletiga och klibbiga och vill inte släppa taget.
jag pratar om det väldigt enerverande okreativa tillstånd vad gäller mitt skrivade som jag verkar ha befunnit mig i det senaste året, som jag fortfarande befinner mig i. och jag hatar det, och jag vet inte vad jag skall göra åt det.
jag kan fortfarande se orden som susar förbi under ögonlocken, som fjärilar, eller kanske små getingar med jetmotorer. fort går det i alla fall. 
vad jag menar är att jag inte kan fånga dem. inte tillräckligt många för att bilda en hel mening i alla fall, än mindre en hel text.
det kliar i fingrarna, och jag har tusen ord på tungan, men dom fastnar i halsen.
det kanske handlar om mitt tålamod, det kanske börjar bli för dåligt. utslitet av all väntan den har genomlidit i min längtan efter olika saker.
skrivkramp har jag hört att folk kallar det ibland, men det här känns mer som en förlamning.
jag kanske har glömt bort hur man gör?  

fred ut//Amahleen (okreativ avslutning idag igen)