Amahleen

det var något som tog emot med att skriva det här inlägget. för även om dagarna efter balen går alldeles för fort så var det i alla fall fortfarande dagen efter balen i bloggen. som om jag kunde hålla kvar känslan lite till. men det visade sig inte fungera så jättebra. och nu tar jag mod till mig och knappar ner några rader, inte så mycket för att jag har något att säga, utan mer för att jag känner att jag måste släppa taget. det va på riktigt den roligaste kvällen i hela mitt liv, alla kategorier. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som var så underbart. det bara var "alldeles...alldeles underbart" för att citera en känd prinsessa. 
och trots att fötterna förtfarande är ömma och ömtåliga så kommer balen sparas som ett av dom fina minnerna. 

men till dagen.
när sara behagar ringa ska jag ta och göra mej i ordning för att åka in tll stan. skall inhandlas studentpresent till fia från familjen W. och lite svarta plastsmycken för att bryta av det vita och pluttiga i studentkläderna. ara ska köpa studentkläder och presenter till andras studenter. 

fan vad svårt det är att köpa nåt till dej fia! du anar inte:p och mamma lämpade över hela ansvaret på mej. utan ett enda tröstande ord eller vilja att komma med förslag. jag vill ju ha nåt speciellt till min favoritfia jue. 

men men, ajg ska nog hitta på något. sedan om det är orginellt eler inte det återstår ju och se...kanske ska köpa en spade eller nåt...det lär det ju i alla fall inte vara nån annan som kommer med :P

fred ut//Amahleen