och tummarna rullar på


söndag är dansdag, precis som vanligt.
men innan va börjar avhandla detta kan jag ju berätta att jag hade det ganska trevligt när vi hade deja vu upplevelser i ellens friggebod. jag och ida rockade loss. det va mysigt att bara sitta där och prata, precis som vi gjorde när vi var femton. sälskapet va delvis annorlunda. men det va ändå samma känsla. men utan några illusioner om vår egen storhet, typ.
igår va jag så tragisk att jag efter jobbet bara åkte hem och hängde med min kära familj hela kvällen. en lärdagkväll till som spenderades hemma för att jobbet tar all energi. vi hyrde the pursuit for happyness med will smith och en en stört söt unge. den va faktiskt riktigt jobbig att se, men riktigt riktigt bra. jag kan inte annat än rekomendera den. gickoch lamej innan tolv igår. sov till elva idag. jag msåte ha varit helt utpumpad.  
fick skjuts till dansen. var där en timma innan klassen, men det va ganska chill. det bjöds på kakor till och med. och zerjon tände massa massa ljus. mysstämning.
poppingen gick helt okej faktiskt. men det märks att det är en nybörjarklass. inte så att jag är bäst på själva poppingdelarna, men han går väldigt långsamt fram med stegen, jag hade nog kunnat ta in minst dubbelt så mycket som vi gjorde nytt idag. nästan i alla fall. men det är kul. go låt dessutom.
sen nyc klasser för tony och denny. svår koreografi, men den va ändå hanterbar. och denny fortsatte med sitt tummrullande. god damnit! varför?! jag förstår inte varför vi gör det. visst att det är bra att träna simultanförmågan, men det finns väl bättre sätt att göra det på? typ den grejen vi gjorde efter det. den kan jag förstå vitsen med. (slå melodin med fötterna, klappa takten med handen och runt i cirkel med huvudet samtidigt). 
sen pawels. damn vad han gör svåra koreografier ibland. men det va en kul klass. och helt plötsligt börjar folk beatboxa. haha. jag höll på att dö! så flumm. så roligt.
han pratade om nån tävling dessutom. om man va mellan två och åtta personer så kunde man prata med honnom så kunde han hjälpa till så man kunde ställa upp. hade vart ball, men jag vetinte om jag har tiden, eller om jag tycker att jag är tillräckligt duktig (??)

fuck jag måste fan få upp själförtroendet när det kommer till dansen! Jag ÄR duktig. jag måste bara inse det själv också. jag menar på riktigt fatta, just nu vet jag att folk säger att jag är duktig, och jag hör dem, men jag tror inte riktigt på dem. gaah!

fred ut//amahleen   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback