Amahleen

idag är det sista dagen på det här året. på tvåtusensex, eller tjugohundrasex om du helre vill kalla det det. sen är det slut, finito, the end utan återvändo. det ska bli skönt att lämna det gamla och gå in i nåt nytt, även om det gångna året inte har varit allt för dåligt. 
jag vet att rubriken är töntig värre, men idag får den stå där, för idag är det sant, det är the final countdown.
det här året har för mej varit ett år för att inse vilka som betyder något, vilka som faktiskt är viktiga för mej. för både nya och gamla vänner, och för familj. 2006 har varit året då jag faktiskt började trivas i skolan igen och det har varit ett år då jag befunnit mej i bollebygd fler gånger än jag kan komma ihåg. förr var bollebygd en ort jag knappt visste att den fanns, jag hade än mindre varit där. eller det är fakiskt inte riktigt sant. jag har varit i, eller i alla fall åkt igenom (förbi?). bollebygds statiolmack har i många år varit en symbol för att jag faktiskt har varit påväg till pappa. när man åkt förbi den har det lixom inte funnits någon återvändå. då var det försent att säga att man ville hem igen (inte för att jag någonsin sade att jag ville hem) det var lite som en point of no return, det var lixom som att lämna hemma och åka till något annat, till någon annan, innan den statiolmackan var jag fortfarande mej själv, efter den var jag någon annan. efter den var jag pappas flicka. första gången jag faktiskt insåg att det var den macken som ligger där brevid motorvägen vid infarten till bollebygd blev jag nästan lite chockad, det var lite som att den macken tillhörde ett annat liv, som om den inte borde finnas förutom de gånger jag satt i pappas bil. men den fanns och nu är den inte förknippad med en lång resa till pappa längre utan till underbara människor i bollebygd. det faktum att jag inte ens har satt min for t linköping på två år kan ha med saken att göra, men jag vet inte, jag tror inte att man skall överanalysera saker. 
det känns konstigt att dela upp året nu, mina år är uppdelade efter skolans år. ett år är ett årskursår, ett avklarat steg i resan mot vuxenlivet (oj vad präktigt det låter) ett steg i rätt, eller fel, riktning. jag har svårt att minnas det som hände för ett år sedan, före sommaren, jag har svårt att dra gränsen för vad som hände när, det har gått aldeles för fort, för två år sedan gjorde jag mej beredd på den avslutande terminen i nian, för två år sedan, kan ni fatta det? kan ni greppa om det är längesedan elelr inte? för jag vet inte, på något sätt känns det som om det var hundra år sedan, ett annat liv, men samtidigt är det som om dte hände aldeles nyss. jag vet varken in elelr ut. tid är ett konsigt fenomen, och det är sant det som dom säger att det går snabbare när man blir äldre. hoppas bara att det avstannar, för ajg vill inte att mina år skall börja springa ifrån mej i alt snabbare takt. dom flyter ju närtan ihop som det är nu, det räcker. 
jag skulle kunna säga att detta är någon slags resumé över det gångna året, men jag vet inte om det är sant. ajg skulle kunna skriva en hel bok på det ämnet, men det har jag varen tid eler ork med, och vem som skulle vara intresserad vet jag inte. 
de som har betytt mycket för mej det här året är alla mina vänner, och jag vet att de skall veta det. jag vill att ni skall förstå hur mycket ni betyder för mej (och ja, jag tillåter mej att bli lite blödig såhör på årets näst sista dag) jag är så otroligt glad att jag har er, och även om vi inte alltid tycker samma sak och även om till och med jag i mina svåra stunder kan vara duktigt irriterande så hoppas jag att ni kan förlåta det och insé att ni är precis lika dana, men det är okej. jag tycker om er i alla fall. 
det här året har fört med sig mycket nya vänner. och tyvärr har väl det lätt till att en del gamla vänner har fått lite mindre uppmärksamhet än vad de förtjänat, men det är inte mitt fel och jag kan faktiskt inte dela på mej, och i och med att vi alla sitter i samma sits så måste jag säga att we are all to blame. men jag tycker inte mindre om er för det och någon gång skall vi lyckas hitta ett tillfälle och bara umgås som förr i världen (nu låter det som om jag är hundra år, och jag vet att det kanske är önsketänkande, men man måste få önska lite ibland också)       
året i skolan skulle jag summera till ganska okej, det har varit kul att börja med en nygammal klass och indvalen har vart mycket lärorika. om det är något från gymnasiet som jag kommer komma ihåg är det ju helt klart min och lollos intervju med nai. jag var så äckligt nervös och jag vet att jag kanske sa en del saker som var lite komiska, men vad fan. man måste bjuda på sej själv. det var skolan det. vi skall inte gå in så mcyket på skolan vad gäller ämnen och shit, men aa...
annars har det här året varit ett år som har vart bra (har jag sagt det tidigare kanske?) jag hoppas bara att nästa komemr att bli minst lika bra, men helst bättre. jag menar, jag fyller ju trotts allt 18, då öppnas fler dörrar. och jag ämnar att utnyttja det.

ha det bra alla och hoppas att ni får kul på era nyårsfester. jag återkommer nästa år.

Dagens låt - Oh Boy - Miss Li

fred ut /Amahleen 
    
P.S jag har inte läst igenom det, (jag läser iofs aldrig igenom) så eventuella upprepningar och stavfel och missar ursäktas. ^^, det blev flummigt värre jag vet. men ska det va så ska det va

det var sex dagar sedan jag skrev senast nu och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. det har hänt så mycket, fast ändå inte (låter det logiskt?) det har vart julafton, en dag som man spenderar hela höstterminen med att längta efter. eller kanske är det bara lovet men längtar efter, en smula andningsrum mellan terminerna som man senare upptäcker tar slut aldeles för snabbt? jag erkänner, även om julen inte är den högtid som är aldra lättast så tycker jag om den, det som är innan det blir jobb. jag och lollo handlade de sista julklapparna i lördags och det var helt hysteriskt. när jag kom hem hade jag det för en gångs skull ganska trevligt med familjemys. fram tills att mormor ringde och det ena ledde till det andra och tillslut var morfar inlagd på sjukhus. dan innan julafton. det finns bättre dagar att bli sjuk på, både för den sjuke och familjen. men men, nu verkar det ju vara bra igen, han har operrerats, men jag har inte pratat med honom sedan i söndags när jag mamma och mormor var och hälsade på på sjukhuset (det var inte lika jobbigt som jag trodde att det skulle bli) men han var pigg då och jag är glad att han fick göra den här operationen, även om tanken på morfar på operationsbordet är mer än skrämmande. i förrgår fick jag världens slag i magen (bildligt talat) när jag insåg hur nära det var att jag inte skulle ha min morfar kvar längre. hur jävla nära det faktiskt var och vilken otrolig tur han hade. jag vet inte hur jag ska kunna överleva när han så småninom faktiskt dör. jag har nog inte insett innan att dom faktiskt kommer dö så småningom, jag har lyckats förtränga det (jag är odödlig tills motsatsen bevisats, och desamma gäller de jag älskar) men jag vet att det inte är så och i när jag skulle gå och lägga mej i tisdags slog det mej som en knytnäve i magen. dom, jag, vi kommer inte leva för alltid. fan.
det va lördagen och julafton det. och vi har inte ens börjat på mellandagarna än.
juldagen spenderades som den alltid spenderas. pappa kom med hela familjen i släptåg (jag har inget emot att träffa lena, men systrarna kan vara påfrestande) som vanligt var tisplaneringen lite skev, planerad ankomst: 11:00 faktisk ankomst: ca 13:00 (jag har slutat bli förvånad) men jag var faktiskt inte så ledsen över det, det var ganska stressigt så två extra timmar var välkommet. men som sagt, pappa kom, och jag tryckte in mej i baksätet tillsammans med två småsystrar och en samling barbies, böcker, walkmans och andra leksaker, jag behöver nog inte ens säga att jag är glad att jag slipper åka hela vägen hem till dom (en resa på tre timmar) och att det räcker med persen att åka till farmor och farfar (en resa på ca 10 minuter) väl framme hos farmor och farfar så åt vi lunch, det var mcyket trevligt, sen gjorde vi inte så mycket förutom att jag fungerade som klätterställning åt min mindre lillasyster, jag och min större lillasyster kollade på extramaterialet till  harry potter nr 4. det va spännande värre kan jag tala om. ibland undrar jag varför pappa alltid envisas med att ha med sig mina två underbara små monster till lillasystrar så fort han kommer ner till göteborg. inget ont mot dom egentligen, jag tycker faktiskt ganska bra om dom (i lagom mängder) men det är inte dom jag behöver tid för att umgås med, det är inte dom jag vill umgås med, det är min kära pappa jag vill lära känna, inte två småsyskon som klänger på mej konstant . men men, vad kan en stackars flicka göra? efter ett atg var det då dags för middag  (allt vi gör är äter känns det som) och sedan var det dags för paketen. pengar, duch kräm och hudlotion, en tröja och (tadaa!) två kort på systrarna inkasserades (förvånade?) själv gav jag bort ett halsband till den största systern, ett glas fyllt med godis till den mindre, en korsordsbok till farmor och farfar och en dubbelskiva med jeff buckley till pappa och lena, tillsammans med två skivor av mina favoriter(vad gör man när man inte har nån aning om vad människorna vill ha: jo man köper något som man själv vill ha och ger dom något som man själv tycker om, sen får man ångest för att man nog tycker att man borde ha behållt skivorna själv) ett problem med att ge bort sin favoritmusik till människor som man borde stå nära men som man inte står så nära är att det kan uppkomma vissa missförstånd. nu vet jag inte om pappa faktiskt kommer lyssna på skivorna jag brände, men man vet ju aldrig. och om han nu gör det så kan jag ju ta och berätta att en del av låtarna har en ganska klar politisk åsikt (tillexempel Lita på mej med sture alléns dansorkester (dom hette fortfarande det när dom gjorde låten så det får stå så)) den är ganska klart vriden åt vänster och eftersom att jag oxå i alla fall är mer vänster än höger så har jag inte riktigt reflekterat över det, inte på det sättet lixom. det skall tilläggas att jag aldrig har pratat med pappa på vilken sida mittlinjen han och lena står, men jag borde ju kunnat ha räknat ut det. en egen företagare och en försäljare som reser runt i hela europa kanske har en tendens att favorisera de blåa partierna lite mer än de röda, eller vad säger ni? i alla fall blev jag nästen lockad att ta tillbaka paketen med de brända skivorna när diskosionen började dra sig åt håll när meningar som "det lönar sig ju inte att jobba i sverige idag, men förhoppningsvis blir det bättre efter årsskiftet" var vanliga så blev det väldigt tydlig var de står på skalan.
man säger att man står ofta lika dant som ens föräldrar gör, men vart skall jag stå när jag har två på varje sida? haha, ne, för mej är det inte så svårt, men jag känner ju heller inte pappa på det sättet. i alla fall det var måndagen det, och jag skall inte tråka ut  er med vad vi gjorde på tisdagen, för vi gjorde ingenting alls. när jag kom hem var jag ensam hemma och roade mig själv med att kolla på lite avsnitt av heroes (och njuta av stillheten av att inte ha massa småystrar runt mej) 
då är vi inne på gårdagen då (det går framåt det här) jag var på stan med lollo och det var om möjlig ännu mer folk där än det var i lördags, det var helt hysteriskt, men jag lyckades faktiskt hitta en del trevliga saker: ett par träningsbyxor, ett par jeans, en tröja, en bok (gå johnny, gå, gå) och smink...shit the same att det gick på tusen spänn, jag är nöjd, och det va faktiskt bara ett av plaggen som va på rea så jag är väldigt nöjd (är kass på att handla på rea.på något vis så känns det som om det finns en anledning till att de rear ut vissa kläder, för det är aldrig de snygga kläderna som är på rea) sedan va det hem till anna och jag, lollo, anna och ida kollade på det levande slottet (love that movie) synd att lollo var tvungen att åka hem innan den va slut bara (don't you worry hun, we'll fix that) men annars va det mycket trevligt. 
idag har jag integjort så mycket, kollat på två avsnitt av heroes och läst en del i min nya bok (den är helkonstig, berättar mer när den är frdigläst) fia kom över ett tag och det var mycket tervligt. nu sitter jag hrä och det spritter i benen för att jag inte har vart ute på hela dan (goodluck sleeping) kanske får ta och ta en promenad sen eller nåt. 

bilden är på den indiske hetingen från Heroes... jag vet inte vad jag skall säga om den serien, den är faktiskt riktigt bra. jag klistrar in det han den där "tv rickard" sa sa om den istället:

"Den av alla Lost-efterapare som apat klart bäst. Ett antal människor får plötsligt superkrafter. Hur har detta gått till? Varför just de? Vad är deras öde? Vem är det som jagar dem? Pampigt, snyggt och underhållande. Dessutom: Sylar - mycket , mycket obehaglig superskurk."

dom börjar sända den på tv4 nån gång under 2007 har jag hört. se den då, eller ha tillgång till pluskanalerna och se den när dom börjar sända den. den är bra, jag hejar på indiern och cheerleadern, möjligen också på vårdbiträdet och japanen. men det är en cool serie. helt klart värd att se... 

fred ut/ amahleen              

matteprov, dansshower och skolavslutning. livet är inte helt fel just nu måste jag säga. just precis nu är det faktiskt helt okej att vara jag. matteprovet som jag hade sån panik inför gick bra, ett poäng från mvg är inte fy skam, och även om vg+ aldrig är ett mvg så är det ju det nästan i alla fall, och jag tänker inte låta det förstöra mitt goda humör. efter matteprover var det slut på stressen för skolan för det här året, även om jag inte slutade vara stressad för det. med dansshower på kvällen är det inte lätt att lugna ner sig. men det var i alla fall dags för skolans årliga julshow och jag måste säga att även om jag var tvungen att gå tidigare så var jag mycket imponerad över det jag hann se (kanske skall tilläggas att esteterna är lite bannlyste från julshowen, dom frå stå för underhålningen på skolavslutningen istälet) men alla var fantastiskt bra. jag blev seciellt imponerad av streetdansen som var sjukt bra koegraferad, om dom hade gjort den koegrafin själva så är jag sjukt imponerad. så sjukt bra med texten och allt. mycket bra, mycket bra. tyvärr var jag då tvungen att åka tidigare för att hinna till showerna, men det gjorde inte så mycket,f rö jag var så nervös att jag inte kunde koncentrera mig särskillt bra i alla fall. nervositet som sitter i magen men som man inte riktigt känner är den värsta sorten, den man bara märkar genom att man inte riktigt kan sitta still och att man har svårt att koncentrera sig (sa jag att jag hade problem med koncentrationen?(tur att inte det satt i under matteprovet, måste dessutom ge en eloge till min mattelärare som är den snabbaste rättaren i världshistorien)) men i alla fall så bar det iväg mot ett för inte så längesedan översvämmat möllan, jag är bara glad att vi slapp ha våra ombyten på nedervåningen, även om dte blev lite knepigt att ta sig till och från scenen.  två shower med två danser i varje - det innebär att jag var på scen sammanlagt i cirka tio minuter. på en hel kväll. inte särskillt mycket. det blev ingen katastrof men det är klart att det hade kunnat gått bättre. men men, ingen vits att älta gamla grejer, det blir man galen av. tro mej, jag har vart nära ett antal gånger. mamma gav mej en jättefin ros när allt var slut, skitfin va den. synd bara att jag inte får några rosor av nån annan, hade vart trevligt måste jag säga. ^^
jag kom hem med världens huvudverk och trillade i säng på andra sidan tolvslaget, vilket ledde till att det var olidligt svårt att komma upp i morse, det var faktiskt väldigt svårt. hade jag legat kvar i sängen en bråkdelssekund längre än jag gjorde hade jag somnat om och missat hela avslutningen, men jag släpade mej upp och när jag väl var uppe var det lika bra att slutföra det hela. skolvslutningen var som skolavslutningar brukar vara, vi samlades en timme innan i klassen och fikade och delade ut paket till höger och vänster, jag fick värmeljus med vaniljdoft (vad kan man vänta sig när det inte fick kosta mer än tjugo kronor?) sedan bar det av mot gympasalen och den traditionella avslutningen med allt vad det innebar, trodde jag, men nehepp. det blev inget rektorstal (om man bortser från när esteternas rektor pratade om vilka nödutgångarna var) det var väldigt trevligt att slippa det. samhällrektorns tal i sommras var en total katastrof  "hjag vet att det inte rä lätt att börja gymnasiet och att det kanske har varit en jobbig tid..." tillslut sa hon nåt om att vi snart skulle ses igen och att vi säkert skulle längta tillbaka i slutet av lovet. det va väldigt upplyftande, väldigt. 
dom hade lagt upp avslutningen genom att olika lärare och personal på skolan turades om att läsa ur karlbertils jul (jag måste erkänna det pinsamma faktum att jag aldrig har sett det när det går på tv eller någon gång annars heller. och ja, jag vat, det går varje år och ja, jag vet, det är tradition, men nej, jag har aldrig sett det och det är nästan så att jag borde göra en thing av det att inte se det bara för att) sagan varvades med att esteter hoppade in med en hel del inslag med dans och musik. (slagverkarna imponerar på mej så sjukt mycket, slagverk är coolt) . när showen var slut var jag överväldigad med julstämning (jag!)....och så kom man ut ur gympasalen och så farsvann allt lika snabbt som det dykt upp. 
 
på tal om rubriken: det är faktiskt sant    

jag är frälst. frälst. jag hade en nära nog religiös upplevelse igår. när jag bara var tvungen att få tankarna från matte så satte jag på Howl's moving castle (ja, jag valde den engalska titeln, dels för att jag inte har någon aning om vad den heter i orginal och jag såg den faktiskt på engelska). jga har sett spirited away innan och den var också helt underbart bra, men den här tog priset. hur fan kan mna göra en så bra film! den va helt genialisk, och så otroligt vacker och spännande och romantisk och vacker och.... sa jag vacker? ni vet kännslan när man blir helt varm inombords och man nästan får tårar i ögonen och man bara myser? vet ni den kännslan? så var det igår, precis så. se den filmen, det är en order! (se spirited away också)  

dagen har varit fylld av nervositet, inte bara för matteprovet utan också för dans showerna som jag har imon. det skall bli skitkul, men jag är så äckligt nervös just nu så ni fattar inte. jag har inte ens fått dansa danserna på scen än. matteprovet är lite panikslaget, inte så att jag inte kommer klara det, men jag har lite högre krav på mej än G, oftast är kravet MVG och så blir det VG som man bara är halvnöjd med (så typiskt mej, känns så dumt bara när folk som kämpar för VG blir asnöjda och jag inte räknar med mindre än VG). det är lite som i svenskan, eller a, kanske inte, men i svenskan blir det VG när jag är ur form och skriver kasst, på riktigt dåligt. sist det blev så hade jag panik för att jag hade tappat bort mina nycklar (glömde dom i skåpslåset och nån snäll person tog mitt lås och slängde in nycklarna i ett hörn, mycket snällt måste jag säga). jag skall inte klaga iofs, svenska är inget jag har problem med, annat är det med matte (med mina mått mätt) men men, det skall nog gå bra i alla fall. tur att man inte måste läsa matte C när man går samhäll. (mediekunskap here I come).

somsagt imon är det matteprov och dansshower, men förutom det så ska det bli show i skolan. vi har det varje år dan innan julavslutningen och det är så roligt. det är dans av folk som är grymma på att dansa, musik av esteterna och andra bra musiker. det är kul helt enkelt. mycket bättre än avslutningen i alla fall som är allt det vanliga med julsånger, rektorer som snackar och massa annan shit. bättre med showen dan innan helt enkelt. jag har inhandlat julklapp till klassen nu i alla fall, kanske inte värdens mest kreativa klapp jag har kommit på, men vad gör man när man inte har tid?

Lars har fortfarande inte svarat på mitt mejl om artikeln i den andra tidningen, vad är dte för problem lixom? han kan ju i alla fall besvära sig med att skriva några rader och förklara sig? hur lång tid kan det ta på en skala? och inte går det att hitta honom när man går och letar efter honom. börjar alvarligt fundera på om det kan vara så att han inte vill prata med oss? haha, hade vart just snyggt, men sanningen är att jag inte skulle vara så förvånad. han är inte så tuff av sig. jag funderar på att be CG skriva ett ilsket mejl oxå, honom kanske han svarar. lärare emellan menar jag. men jag får se hur jag gör. något skall jag nog komma på. 
  
dagens låt: How we do it over here - Busta Rhymes (låten jag dansar Grinding till)

...så är det inte riktigt lika svårt att gå till skolan som när det regnar, är kallt,  blött och mörkt. bilden är tagen med min mobil på väg till bussen i morse (därav den lite mindre bra kvalitén), och även om jag höll på att förfrysa tårna av mej i mina converse (ibland är jag inte så vidare klyftig på mornarna) så kunde jag faktiskt njuta av att gå till skolan. inte själva grejen att jag skulle till skolan kanske, men i alla fall att det var fint just när jag var ute och halkade omkring på de plötsligt väldigt hala gatorna. så morgonen var ganska lyckad, för att vara morgon halv åtta och svinkallt. men jag skall inte klaga, det var fint, väldigt mycket bättre än regn i alla fall. och nu är det nog faktiskt vinter, kanske är det så att tillochmed jag måste erkänna det nu. skolan var väl kanske inte så spännande, mattelektion där alla har panik inför det kommande provet, matten är det enda ämnet som är seriöst just nu känns det som (möjligen om man bortser från filmkunskapen då, men filmkunskap i sin natur är ju inte sådär väldigt seriöst) alla andra ämnen är det betygssnack, fika, myspys, och film. vi tittade på tristan och isolde på svenskan, (tha girls died of the sight of tristan, och jag måste erkänna; han är snygg) på samhällskunskapen tittade vi på planeten, på tyskan va det betygssnack, film och spel som gällde: alltså flum. på engelskan igår kollade vi på the simpsons och på historian imon är det fritt farm att ha med sig fika medan läraren pratar om jultraditioner genom historien. mysigt värre har vi det här måste jag säga. haha. men med tanke på att vissa (anna) slutar redan imon så tycker jag faktiskt att vi är värda att få ha det lite mysigt oxå. 
jag mejlade lars igår om varför vår artikel väldigt mystiskt var ändrad och klippt med både annan bild och annan tittel i en tidning som varken jag elelr louise har hört talas om, och han har inte svarat. jag måste säga att jag är lite irriterad över det här. inte så att jag inte tycker attd et är kul att dom har använt sig av den, men dom hade ju faktisk väldigt gärna fått säga det till oss innan. vi hade nog faktiskt sagt ja, dom hade inte behövt oroa sig. men men, han kanske har svarat imon, annars tror jag nästan att jag skall gå och terrorisera honom lite.      
just nu är det matte matte och åter matte. tog bara en liten paus för att rensa tankarna lite, jag hatar andragradsfunktiner, det är numera en offeciell sanning.
det är två dagar kvar nu. t¨å dagar kvar till mattebrov och dansshower. jag kommer dö, antingen kommer jag bara ha matte i huvudet så att jag glömmer halva mitt liv inklusive danserna elelr så kommer jag vara så nervös inför dansen att jag kuggar på matteprovet. usch. matteprov är ångestframkallande.

Dagens låt: Footloose - Kenny Loggins

jag har suttit här och funderat på om jag skulle skriva något idag eller inte. jag har vägt det farm och tillbaka och jag vet inte riktigt vad jag har kommit fram till. jag skulle kunna skriva om fredagen med robert som var trevlig, även om filmen var lite för konstig för min smak, i alla fall för en slapp fredagskväll när man vill slipa tänka för mycket. jag skulle kunna skriva om klappletandet till patrik tillsammans med fia i lördags, och hennes underbara kommentar när hon beskerv patriks klädstil för expiditen, jag skulle kunna berätta att jag åkte till bollebygd med sandra rebecka och viktoria och att jag höll på att dö av uttråkning på tåget. jag skulle kunna börja babla om att tåg helt enkelt inte är min grej och att jag inte kan förstå varför folk tycker så mycket bättre om det än om buss, jag skulle kunna börja förklara att det har något med att göra att man knappt märker att man kommer någon vart. jag skulle kunna berätta om julmyset hos lollo och hanna, jag skulle kunna berätta om den smått hysteriska stämningen och om julklappsleken och om allt som hände. jag skulle kunna börja diskutera att jag föråt mej på skumma tomtar (ja, jag vet, skumtomtar) jag skulle kunna berömma dennis eftersom att han funderar på att börja dansa och jag skulle kunna påpeka att one three hill är en väldigt knepig serie och att jag mår dåligt av att dom är så elaka mot han den där lucas, och så skulle jag kunna försvara det uttalandet genom att säga att klockan var mitt i natten och att jag var halvdöd när vi såg det. jag skulle kunna berätta om min och lollos diskusion innan vi gick och lade oss, om att jag satte klockan för att hinna med bussen halv tolv och så skulle jag kunna beklaga mej över att det inte går några bussar till stan från bollebygd på söndagarna (och inge tåg heller för den delen) jag skulle kunna berätta om en ytterst tråkig bussresa hem och bråk med bor som väntade när jag kom hem. jag skulle kunna berätta om släktträffen som jag kom hem från för en stund sedan och jag skulle kunna berätta att dom hade världens godaste morotskaka, och om alla filmer vi fick låna (äntligen skall jag få se pulp fiction) jag skulle kunna berätta att jag nu har åkt i vår nya bil och att jag inte förstår varför hela min familj är så facinerade av den (det är bara en bil) jag skulle kunna slänga lovvord och magnus betnér som är en grym komiker som är så synisk att det är helt otroligt roligt. och så skulle jag kunna gå in på att börja fundera över att dom har anvät min och lollos artikel om navid i en tidning som skickas ut till nior utan att säga något till oss. sist men inte minst skulle jag kunna berätta om mitt misslyckade försök att plugga matte föut och jag skulle kunna berätta att jag börjar få lite panik inför provet på torsdag och att jag inte kan förstå att det är julafton om precis en vecka.
 
jag skulle kunna berätta allt detta, men jag orkar nog inte...

den här dagen har varit ganska knepig, jag har haft två lektioner, den första och den sista, detta innebar en håltimma på cirka fyra och en halv timme, ganska länge med andra ord. jobbigt när man blir övergiven av alla som lyckats med konststycket att få alla sina lektioner inställda. det slutade med att jag åkte med lollos klass till konstmuseet, den du! kanske var lite väl ambitiöst, men vad fan, orka stanna kvar i skolan helt övergiven och ensam. det är som lollo säger, det är lite tragiskt över att sitta i matsalen helt själv.  men men, det slutade med att jag åkte med till konstmuseet i alla fall och det var ganska intressant faktiskt, vet inte om jag har varit där någon gång innan faktiskt, inte på många många år i alla fall, inte så att jag komemr ihåg det. lollos klass håller på med literaturhistorai, fortfarande, vi har gjort det för länge sedan så jag fattar inte riktigt, vi borde ju utgå fran sama saker eller? jaja, guiden snabbpratade igenom epokerna och vad som gjorde konsten under just de epokerna så speciell. det var intressant och jag blev väldigt facinerad av kubiismen, den var cool, i alla fall den tavla hon pratade om. sanningen var att vi gick igenom epokerna, elelr, nästan alla epoker i alla fall, på en timme, och jag tror att man skulle behöva en hel dag för att kunna få bara lite grann grepp om allt, men det var intressant i alla fall. efter guidningen var det typ fri vandringom man ville, och annika ville väldigt gärna kolla på statyer av nån underlig anledning så vi gick på statyjakt. det gick väl ganska bra, men vi hittade nog inte så många statyer som vi hade väntat oss. däremot hittade vi en avdelning med någon slags modern konst...det mesta var väldigt speciell, bland annat en film på en kille (tror jag att det var) som drog toalettpapper runt runt massa axlar och när han drog så började en lampa och lysa, detta fortsatte medan han gämrade sig (ja jag menar jämrade sig) så otroligt ångestladdat så att jag fick ont i magen. en annan instalation var ett antal tvaparater som var uppställda till ett kors på skärmarna så visades och flimrade en bild av ett barn bakom ett galler, det flimrade och var i olika färgrer och den ver verkligen hemsk, hade jag kunnat skulle jag nog vilja tänka lite mer på den och vad konstnären ville säga med den, men jag hann inte, och jag behöver nog ha den framför mej för att kunna komma fram till något värt att ens nämna högt. konstutställningen var väldigt bra måste jag säga, om än konstig.
bilden är på en docka som en konstnär vid namn michel nedjar har gjort, de hade några av dockorna upphängda (tror inte att den på bilden var en av dem dock, men de var nästan lika dana) det hängde i en smal korridor så om man ville gå förbi så var man nästan tvungen att gå nära, och jag skojar inte dom var sä jävla läskiga. jag höll mig så långt från dem som möjligt och när jag nästan gick in i en hoppade jag högt. jag fick världens skräckfilmsasociationer och det var faktiskt läskigt på riktigt. jag vet att det är svårt och kanske inte så klokt att ifrågasätta konstnärer, men var fan får han det ifrån? vad hade han för sjuka mardrömmar när han var liten? jag får mardrömmar bara av att titta på dockorna, är det bara jag som lever i uppfattningen att verkligheten nästan aldrig går upp mot fantasin?
jaja, men dom var ganska coola i alla fall och det va lite synd att man inte fick ta kort...

skall till robert ikväll, skall bli trevligt. imorgon är det julmys hos lollo med julgodis och grejer och julklappsutdelning, skall bli mycket trevligt det med


dagens kommentar "bajs is the shit" haha (jag har kass humor, jag vet, förlåt)

fred ut/amahleen 

känner vi oss inte alla som katten på bilden idag? så jädrans mycket regna har jag inte vart med om att det öst ner på mej på en och samma dag någonsin tror jag. och det regnar inte direkt lite, det formligen öser ner. översväminingar lite här och var och överdrivet mycekt regn och blåst. mitt staduim paraply lyckades med konststycket att vränga sig två gånger idag, två gånger är ganska bra gjort för att vara ett relativt stadigt paraply. det är inget såntdär mesigt som man kan vikaihop och ha i väskan, det är ett riktigt paraply, inga b-grejer här inte. och det lyckades vrängas...helt otroligt.
regnet har inte bara lyckats översvämma hela göteborg, det har dessutom gjort så att resan till möllan ocg genrepet inför dansen har fått ställas in. tråkigt och jobbigt, men jag vågar inte ge mej ut själv just nu, inte när jag inte är säker på om bussen kommer fastna elelr inte. men men, det blir väl för hoppningsvis bättre imon (yea right)
ingen växthusefekt my ass!








^----

^{när bröder bråkar om datorn och föräldrar tittar på Lena på tv och poeter skriver om waldner, då vet man att allt inte är riktigt som det skall(ska)
när man känner i magen att något inte är som det skall(ska) då vet man att något inte är riktigt som det skall (ska)
när musiken känns platt och livlös och man kan sitta still då vet man att något inte är riktigt som det skall (ska)
när man bara vill sova iväg timmar dagar nätter då vet man att allt inte är riktigt somd et skall (ska)
när man inte längtar till jul utan bara till slutet på skolan då vet man att allt inte är riktigt som det skall (ska)
när det inte tindrar av juleljus i ögonen då vet man att allt inte är riktigt som det skall (ska)
när man önskar att det var sommar och inte denna bleka vinter/höst då vet man att allt är som det skall(ska)
när man känner sig som en dränkt katt då vet man att allt inte är riktigt som det skall (ska)
när man inte orkar mer då vet man att allt inte är riktigt som det skall (ska)
när jag vet att allt inte är som det skall (ska)
vad skall (ska) jag då göra åt det?
---}
(det bara hände)

det är tionde december idag. fattar ni det? 10:e december! det är exakt två veckor kvar innan julafton, två veckor kvar i skolan och sedan är det ulov, sedan är det här året slut. märkte vi det ens? året är slut, the end, finito, fattar ni det?  om tre veckor är det nyårsafton, tre veckor, det är fan helt sjukt. tre veckor, tre veckor. jag kan upprepa det till leda, jag vet, och det kommer fortfarande bara att vara tre veckor kvar, men jag kna fortfarande inte riktigt förstå det. vart tog sommaren vägen? vad hände med vintern, om det bara är tre veckor kvar borde det väl vara vinter nu? vad är detta för meshöst vi har egentligen, det regnar så mycket så att vi snart behöver båtar istället för bilar för att ta oss runt, tur att man bor på ett berg säger jag bara. lite synd för göteborg bara, det lrä ju bli översvämning där, lite synd, jag tycker lixom om den staden. den är hemma på något vis, och aldeles lagom stor, for now atleast.
det är söndag imon, vilket innebär att det är söndag idag, jag vet inte riktigt vilket fack jag skall placera söndagar,  jag vet inte om det är en väldigt go och slapp dag elelr om det är en jobbig dag som bara är en utdragen kvalfylld väntan inför måndagen. något av det är det i alla fall, antagligen är det väl olika från dag till dag, från söndag till söndag.
som sagt imon e det måndag, då är det engelska och filmkunskap. filmhistoria för att vara mer exakt. det är faktiskt väldgt intressant. med det är inte det som e lite panik, snarare det katum att vi skall ha inlämning på en fimanalys om vingar av glas på fredag. vilken är huvudkonflikten i vingar av glas om jag får lov att fråga? om man kollar på slutet så tror man attd et är saras/nazlis konflikt med pappan, kollar man på början så tror man att det snarare är konflikten vad gäller gifta sig med hamid(?) eller inte. jag tycker att filmen är jättebra, men ärligt talat så tycker jag inte om att analysera filmer, det har en att förstöra filmer. vi analyserade bandits i åttan och jag har inte kunnat se den filmen alls sedan dess, dte går bara inte. jag vill inte att vingar av glas skall bli förstörd oxå, den är aldeles för bra för sådant.

har hittat en helt underbar sida, med bilder i tusental som rä så vackra och otroliga att man tappar abdan. jag vill också ha en digital systemkamera som är så bra att jagockså kan ta sånna bilder. jag vill veta hur man gör, jag vill oxå vara konstnär.
det kanske är sant som david säger, jag kanske är estetsjäl i alla fall, jag kanske är lite estetisk? synd då att jag bara uttrycker det genom dansen, för det är ju verkligen jätteestetiskt med dancehall, verkligen. haha. nej, men jag tror att foto skulle kunna passa mej, men man nåste ju ha en kamera för att kunna fota, och min lilla röda digitalkamera är inte tillräckligt bra, dessutom är den ur funktion för tillfället. men men, det är ju alltid en sak man skulle kunna sätta på önskelistan, men att man skulle få en kamera för ca sjutusen är ju bara en avlägsen dröm som inte lär bli verklighet. vill jag ha en fin kamera får jag helt enkelt ta och köpa mej en själv. på något vis skall jag väl kunna lyckas med det, någon gång skall jag äga en bra systemkamera som jag kan ta alla de kort jag drömmer om med. någon gång.

det var dans idag, det va sista inan genrepet på måndag (tror jag det var), lite knepigt att showen är på torsdag om två veckor men men, genrep skall bli spännande. imon är det dancehall, men ingen jazz och latinjazz (tråkigt). skall bli roligt i alla fall, även om jag är lite tveksam inför de scenkläder vi skall ha. hur dansar man dancehall i kjol lixom? så mycket som vi skrevar och har oss...haha, det får nog bli till att ha cykelbyxor eller nåt sånt under. skall stå längst fram, i mitten. spännande spännande. den som står längs fram i mitten är den person som folk ska titta på om dom tappar bort sig. det betyder att jag inte får tappa bort mej, läskigt. tur är det att jag står längre bak i den delen som jag inte är lika säker på. frågan jag inte kan få ur huvudet är bara hur fan hon hade tänkt sig att hela gruppen skall få plats på scen, och samtidigt klara av att dansa, det är trångt i salen som det är, och scenen är inte lika bred, vad hon än säger. men men, that's her problem.

jag såg djungelvagnen förut idag, jag blev jätteglad! den va ju så fin! även om det var kalt så känndes det nästan som om jag blev lite varmare när jag såg den, ibland kan småsaker värma i kylan och att vi fryser mer på vintern är ingen hemlighet. om detta nu kan kallas vinter. men mina spårvagnsäventyr var mer än så: jag har numera färdats i en av de nya vagnarna, det var inte överdrivet spännade egentligen kan jag kanske tillägga, men i alla fall. det mest spännande var att det satt två väldigt agresiva män några säten bort, eller den ena verkade i alla fall vara redigt förbannad på den andre, och det var egentligen inte särskillt spännande, mer obehagligt om jag skall vara helt ärlig.
jaja, sedan var det julbord på liseberg med familjen, det var kanske inte så värst lyckat, kan inte påstå att jag tyckte att maten var så överdrivet god, och efterrätten var inte alls särskillt bra den heller, eller snarare: jag var inte alls sugen (sensation!) teet va gott däremot...haha
den obligatoriska vandringen runt i lisberg tog sin början efter maten vid sextiden, och aa, vad kan jag säga? det känndes som om hela göteborg hade bestämt sig för att bege sig till liseberg samtidigt, och en och annan norrman lyckades jag oxå spana in, men okej, så mycket människor som det var där idag har jag aldrig var med om att det avrt, inte ens på sommaren, det var helt otroligt. bröderna åkte jukebox, slängungan och radiobilarna, jag klarade mej gott och väl utan det. vann inget, men köpte två polkagrisar (vilket knepigt namn, det är ju inga grisar jue, det ser inte ens ut som grisar, knepigt)

var och inhandlade julklappar igår, jag vet int om jag borde skriva vad jag köpte, risken finns ju att någon av mottagarna råkar hitta in här och läsa, men jag köpte världens finaste röda mössa på prickig katt, så fin! den har en skärm och en tofs och jag har gått och spanat på den i säkert en månad nu. love it, den kostade trehundra kronor men vadfan, man kan inte köpa allt på HM.
nu är det bara två veckor kvar i skolan innan det är jullov, äntligen, två veckor skulle jag nog kunna överleva, faktiskt.

jag vill skicka en julhälsning till ellen och karin och önska dom en trevlig semester i thailand, och bara säga att nästa år skall jag faktiskt ta och hänga med, på någotvis får jag lyckas få tag på pengar. ^^,

så klockrent, så sant och så underbart! han kan den mannen. haha
ibland undrar jag vad det är jag svamlar om, det är inte lätt att vara liten och sälert inte särskillt mycket lättare att vara stor.
skolfest igår, samhällsfest, julfest. den du!
det va trevligt, faktiskt mycket trevligt, men det bättrade väl kanske inte på gemenskapen i samhällshuset så mycket. men det var trevligt. även om pauserna var lite långa och maten kall och sliskig så var i alla fall sälskapet trevligt...det var däremot bara jag och ellen som satsade på jultema med tomteluvor, men ska det va så ska det va lixom.
jag har problem med ordet skall och ska, jag skriver skall istället av ren vana, voffvoff lixom... det är irriterande och låter så konstigt. försöker vänja mig av vi det med det går mindre bra.
skolan idag var väl kanske inte jätteintressant, men inte ointressant heller, det var helt enkelt som det brukar vara.

vi gjorde en pakt igår på festen, jag ellen och karin, vet inte om lollo var med eller inte, men vi skall göra en ny variant på NM&Gs kom och dansa med oss, nästa år. nästa julavslutning, nästa julshow för att vara mer exakt. vi har ett helt år på oss att träna och om vi verkligen lyckas skulle det vara så kul, men vi får väl se hur det blir med den saken. nu har jag skrivit det här som ett bevis på att vi faktiskt gjorde det ifall vi av någon anledning skulle välja att "glömma" bort det. haha...
vi måste få tag på ett "blåspiano" bara, frågan är vad sånnadära grejor heter, blåspiano lär ju inte vara det offeciella namnet.

resursdag imorron.... det blir till att åka in till skolan och sitta med historian och naturkunskapen, hoppas att vi får något gjort i alla fall, men det känns faktiskt som om vi har någelunda koll på det. jag har däremot inte koll på matten, måste verkligen sätta mej med den...orka
inte blir det lättare av att veta att sara är i thailand och att karin och ellen åker dit på söndag och att jag får stanna här hemma i kylan

vill också åka till värmen!!!

Dagens låt: Dags För Slagsmål - NM&G

jag känner mej så galet liten ibland, så obetydlig helt enkelt. det är en ganska nerslående tanke måste jag säga, man blir inte direkt glad av den i alla fall. jag vill egentligen inte vara här, jag vill vara någon helt annanstans, jag vill inte behöva göra alla de saker jag måste och jag vill vara någon helt annan, eller möjligtvis skulle jag kunna tänka mej att vara mej själv om en sådär fyra år, om det nu visar sig att jag är där jag vill vara då. tveksamt. hur fan skall jag lyckas med allt som jag vill, hur fan skall jag lyckas när det finns hundratals andra som oxå vill lyckas inom samma område och vad gör mej så speciell? varför förtjänar jag det mer än alla andra? det här börjar låta som en jobbintervju. usch. jag orkar inte, jag vill så mycket men kan så lite, jag önskar så mycket men vågar så lite. jag är feg helt enkelt och jag tycker att man skall få vara det ibland, men ibland måste man våga oxå. och jag pratar inte om att man skall våga sig in i en hiss eller dansa på ullevi. det handlar inte om sådant, det handlar om att ta risker, att våga sig ut på obeprövad mark utan att gradera sig och dubbelgradera sig för allt som skulle kunna gå fel. jag går samhäll för att jag vill vara graderad inför nästan alla yrken jag skulle kunna komma på, jag vill läsa journalestik, men funderar på att kanske utbilda mej till något annat oxå för att journalestik är så smalt och det finns ju så många som är utbildade men jobbar på dagis eller vad fan som helst. jag orkar inte gradera mej längre! jag vill hoppa ner i basängen utan att kolla om det ens är nåt vatten i först, jag vill våga, men fan, jag e så omodig. (ja omodig, för jag vill inte kalla mej feg, det är inte samma sak, det är som när man pratar etik, det fins rätt och orätt, men inget fel, fel är så starkt negativt, feg är som fel och jag vet att jag använde feg aldeles nyss, men det får stå kvar där) jag vill våga, men jag vågar fan inte. och inte blir det lättare med två föräldrar som talar om för mej hur viktigt det är att inte stänga massa dörrar men att man samtidigt skall göra det man vill göra. jo, men jag vet, men vad fan, hur kul blir det i längden?
det är fjärde december nu, fatta, snart har vi gjort halva gymnasiet och jag skiter i att folk säger att jag kommer längta tillbaka, nu vill jag bara ha det överstökat. det jag kommer längta tillbaka til är ju inte direkt skolan i sig, och kompisarna kommer jag ju ha kvar, och vad finns det då kvar att längta till?
visserligen kommer pluggandet antagligen inte bli lättare, men vadfan, då är det i alla fall självvalt, då slipper jag tyska och matte och all annan sådan skit, jag orkar inte plugga saker jag inte tycker om, det finns ingen motivation, inte ens en tillstymelse till motivation. 
fan det är helt sjukt, jag går i tvåan på gymnasiet och jag har redan planerat vad jag skall göra när det är över, jag ägnar för mycket tid åt att planera kommande tider för att klara av att leva i denna, så enkelt är det. ibland undrar jag om det inte vore bättre att helt enkelt bara skita i allt och göra allt som man vill, skulle det bli lättare då kanske? fast jag skulle förfalla om jag bara gjorde saker som jag ville göra, dansa, sova äta, titta på film... dröm eller mardröm?
jag vill kunna komma upp med metaforer och gyllene citat som folk kommer ihågmej för, men jag kna inte. jag är seg, och om jag någon gång kommer på en bra replik är det försent. de metaforer jag använder är stulna och de känns krystade, jag hatar det, jag vill kunna komma på saker själv! jag vill göra det spontant! det är inte samma sak att skriva ner metaforer på ett papper, jag tycker om spontana metaforer och liknelser, men jag är inte spontan. inte vad gäller ord. jag vill vara en ordkonstnär som behärskar språket som en annan lejontämjare men jag kan inte! hjälp mej någon som kan! hur gör man!?

  

gårdagen var helt okej...skolan var väl kanske inte så där fruktansvärt intressant, men i alla fall. filmkunskapen var trevlig. det är fan fåglar överallt i när lammen tysstnar, det var katter med oxå, men jag kunde inte komma på vad de skulle ha för symbolik, lite tråkigt att man inte kan så mycket om avd olika saker står för, som katter tillexempel, men å andra sidan skulle det kanske bli alldeles för komplicerat att titta på film om man tänkte på symboliken i minsta detalj. bättre att leva i ovishet  ibland i alla fall.
jag var på bio med anna igår, det var trevligt, även om inte filmen va särskillt bra. men vi fikade innan och det var mycket trevligt. vi hade problem med att enas om en film, men tillslut blev det Marie Antionette... den var... dålig. jag hade väl kanse inte gjort mej beredd för ett mästerverk i stil med lost in translation, men lite förväntade jag mig i alla fall av coppola, men den avr faktiskt riktigt dålig. en teenmovie som utspelade sig på 1700-talet, det säger väl allt. visserligen hade jag räknat med lite teenmoviekännsla, men inte så mycket. musiken va helt fel, spela inte punkpoprock nrä människorna i filmen har vita peruker och tårtklänningar, jag skiter i hur annorlunda det kanske är, det är mycket möjligt att det finns en anledning till att det inte finns några andra filmer som har försökt sig på samma sak. dessutom la dom all energi på fel saker, hela upproret när hon och kungen blir mördade tog max tio minuter, max. dessutom var den alldeles för lång och jag fick ont i knäna, men aa...det av trevligt att träffa anna.

dans idag...det var skitkul man jag var helt död efteråt, helt totalt slutpumpad och genomblöt. men det var det värt. vi fixade placeringarna idag, och jag hamnade längst fram! (göttgöttgött) om csilla ställen en längst fram är det ett bevis på att man är bra, för hon är den mest petiga människa jag nånsin har träffat...kanske om man bortser från min kära mor då men aa... :P
det roliga var att dom två tjejer som jag har irriterat mej på avd gäller deras attityp och överdrivna dans hamnade längst bak. gött att jag inte är den enda som inser att dom  inte är så otroligt fantastiskt bra som dom tycks tycka att dom är...
jag och mina dansintriger asså, lite teenmovie över mitt liv ibland..haha, pinsamt ^^,