Amahleen

jag har funderat på om religion verkligen är så bra, om det verkligen är så bra att ha något att tro på, att alltid förlita sig på. eller snarare, jag funderade på om religiösa människor har det så mycket bättre än ateister. är de verkligen lyckligare? jag menar, man brukar alltit säga att religiösa människor har sån tur för dom behöver inte leva i ovisshet, dom behöver inte gå och fundera på livets stora gåta "vad fan är meningen med den här skiten?" för många relgonerär målet att så småningom komma till någon slags "himmel", för andra religioner vill man helt enkelt bli återfödd tills man slutar existera. kan inte detta leda till att man inte tar vara på alla de möjligheter man får? kan det inte leda till att man skiter lite grann i hur livet här och nu ser ut, för det kommer i alla fall bli bättre sedan? då måste det vara lättare att vara ateist, alltås äkta ateist, äktaäkta. jag kallar mej ateist, eller något ditåt, men jag kan inte säga att jag inte tror, för det gör jag, jag kan bara inte tro på någon av de religioner som jag känner till, jag tror däremot på något, även om jag inte kan beskriva riktigt på avd det är. men att vara ateist, att vara helt säker på att livet här hon nu är det enda livet, att man helt enkelt tror på att när man dör så är man död, end of discussion. att veta det, elelr tro sig veta det måste göra att man atr vara på det här livet mycket mer. att man verkligen tar tillvara på alla de changser man får, för man får ingen mer changs, this is it lixom. så även om jag kan vara avundsjuk på de religiösa människor jag omges av för att de kan sätta namn på sin tro och har konkreta saker att vända sig til så är jag oxå avundsjuk på de "äkta" ateisterna som verkligen för sig själva är säkra på att det här är allt som kommer.
jag vill oxå veta vad jag tror! jag hatar osäkerheten. men jag kan inte tro på den kristna guden för hur fan kan han vara god när världen ser ut som den gör? och jag kan inte heller se kristendommen som ett alternativ när de alltis der de invigna som "vi" och alla andra som "dom" som skall försökas frälsas. jag orkar helt enkelt inte med det. jag vet att folk som läser detta kanske redan vet vilket problem jag har med religion i sig, men faktiskt mest med kristendomen, coh det handlar inte om att jag är mer emot kristendomen än andra religioner igentligen, men sanningen är att jag lever i ett utåt sätt kristet land och jag vet aldeles för lite om de andra religionerna för att kunna få samma olustskännsla. 
jag tycker inte om kyrkor, och lovsånger är groteska och jag tycker att folk som ber är läskiga och jag gillar inte riktigt den underlägsenheten man visar upp inför sin gud som kristen. jag har en väldig respekt för folks tro och jag tycker det är fint att de tror, så länge de tycker att jag skall tro på samma saker som dom. jag tycker att religion har en fin grundtanke, men någonstans slår det slint. någonstans går allt fel coh går över styr. dagens krig handlar lika mycket om religion som om pengar och olja. religion är helt enkelt läskigt och jag tror ärligt att världen hade varit en bättre platts utan den. samtidigt vill jag inte att den skall försvinna, bara att folk skall inse att tro inte är hela världen. och att allt inte funkar lika dant nu som det gjorde för för flera hundra år sedan. det läskigaste som finns är människor som använder religionen för att rättfärdiga brott, krig, uttalanden och agerande. religion kan inte rättfärdiga hemska handlingar, folk som försöker få det att låta så borde på en smäll på käften.  

jag vet att det här blev flummigt och om någon kan läsa och förstå något av det så eloge till dom.

jag skriver inte här för att egentligen skriva nåt vettigt. jag skriver mer för att få nån slags rutin på skrivandet. sen kanske jag lär mig något på det, eller kanske till och med någon annan lär sig något och om jag har riktigt tur så kommer även en del smarta citat ur detta skriftliga bablande. ibland funderar jag på varför jag skriver överhuvudtaget. varför jag skriver massa noveller och texter och shit, vad vill jag uppnå med det egentligen. jag tycker inte att mina texter är så bra att jag skulle kunna visa nästan några för folk. tro mej, jag skriver en himla massa som delitas eller skrynklas ihop. jag skriver en himmla massa skit och även det som jag kan visa för folk tycker jag inte är särskillt bra. sanningen är nog att jag skriver för att jag måste, på nåot sätt måste ju skiten ut lixom, och en del saker kan man inte formulera när man pratar med folk. en del saker kräver eftertanke, en del saker kräver faktiskt en penna och ett papper och inte två uppmärksamma öron. jag skriver helt enkelt för att jag måste.
usch, jag känner mig aningens patetisk, jag sitter och spelar Röj. pinsamt jag vet. men jag har fått för mig att jag måste klara den stora och jag e kass på röj så aa, jag har inte klarat den än elt enkelt. i'll let you know when i do though. ^^,
broke back mountain, jag säger bara det en sån underbar film. jag helt enkelt älskar den. folk som ärligt kan säga att de tycker att det är en kass film har ingen smak. visst den är långsam som fan och dom sägerverkligen inte mer än vad de behöver men den är ju så otroligt fin!
var hos lollo och hanna igår, och vi kollade på brokeback, därav bilden och den överväldigande komentaren om filmen. det var trevligt, vi slappade, kollade på film åt kladdkaka med grädde och snackade oss igenom kvällen.mysigt värre.
dansen idag gick helt okej faktiskt, jag lyckades gå på i alla fall tre kurser och även om jag var helt död i knäna och smalbenen efter dancehallen så överlevde jag både latinjazz och jazz, jag var bara med på kombinationerna, men i alla fall, det är en klar framgång sen förra gången.
har dansat en himla massa nu den senaste tiden och det är väl kanske inte så jättebra för knäna, men jag orkar inte ta det lungt. inte när det är så himlarns kul och när vi har showerna snart. jag får helt enklet bita ihop och hoppas på det bästa. dessutom är det ju lov snart. 
påtal om dans, jag hade danslektion med min klass i fredags och jag var faktiskt imponerad av dom. även om dom inte dansade särskillt mycket fritt så var dom jag faktiskt bättre än jag förväntat mig i kombinationerna. dom fattade i alla fall stegen, även om alla kanske inte dansade så där fantastiskt jättesnyggt. synd bara att vi inte hade tillgång till danssalarna, det hade vart otroligt trevligt, men men, det funkade jiú i alla fall ^^,
jag skall inte ens gå in på allt plugg som jag har, men det är mycket och jag håller helt enkelt bara tummarna för att jag skall klara av det. är så avundsjuk på ellen karin och sara som skall till thailand! vill oxå slippa regn och kyla.
dagens fundering: (fortfarande) hur lyckade ett ejl som rä adresserat till navid hamna i min mejlbox? man döper väl ändå inte en grupp till något som är en befintlig adress eller? jag hartar vardagsmysterier!

spårvagnar är allt bra trevliga dom ^^
  

bilden är ett potrträtt av franz kafka som någon trevlig person har ritat, jag har absolut ingen aning om vem, men det var den roligaste bild som kom upp när jag googlade på kafka. kafka är modernist, för er om inte visste det. han har skrivit gamen, prosessen och slottet och han ville inte att han böcker skulle ges ut vilket han sade innan han dog. hans kompis tyckte däremot att texterna var så bra att världen inte skulle klara sig utan dem och de gavs ut i alla falll. undra om han skulle bli glad om han fick reda på att hans texter har läst av tusentals människor? jag tycker att bilden är ganska fin faktiskt. vi hade det där svenskaprovet idag, det där epokprovet. och det var inte alls lika svårt som jag trodde att det skulle vara. jag tror att min svenskalärare har en tendens att göra alla mer oroliga än vad dom behöver vara för att sedan ge ett ganska lätt prov. det är iofs bättre så än det omvända. tror det gick ganska bra, eller faktiskt riktigt bra. frågan är om det är så som det brukar vara på matteproven, att man tror att det gått bra och så blir man besviken när det inte alls gått så bra som man trott. risken finns ju. sån tur är så brukar motsattsen gälla för mej oxå, alltså att jag tror att något har gått dåligt och så visar det sig att det har gått bra. typ som min konfliktanalys om israel/palestina-konflikten. jag lyckades tydligen väldigt bra med den, och det trodde jag faktiskt inte att jag skulle göra. annars var skoldagen ganska ointressant faktiskt. bortsätt från att en tjej i min klass är världens hypokondriker och livrädd för att bli magsjuk. det var faktiskt ganska underhållande ett tag. men egentligen är det synd om henne, det måste vara jävligt jobbigt. vi samtalade oxå en del om drömmar, och karin, din dröm tog fan priset. så roligt, så otroligt roligt. lite ledsen för att jag nästan alldrig kommer ihåg mina drömmar, jag har lixom inget att berätta om när vi har sådana här diskusioner.

veronica mars, jag säger bara det; veronicka mars. love it. mobbat men så otroligt kul.

jag ska hålla i idrottslektionen i morgon. kan bli kul. vi ska dansa (surprise) hoppas det går bra. det blir latinjazz och dancehall..(haha)

kolla jag listade hut hur man gjorde för att få texten brevid bilden...haha, det visade sig att det inte var svårt alls...
typiskt mej, jag hittar aldrig saker när dom är precis framför näsan på mej.

Dagens låt: Låt mej va - Navid Modiri och Gudarna
 "låt mej va (klappklapp) ni behöver inte vara mina kompisar" - så otroligt bra, ni fattar inte. haha

det känns som om det är nåt fel på gatljuset, det är lixom inte ljust, det lyser inte uppordentligt. jag var på väg till bussen och slogs av denna underliga tanke. det är inte ljust under gatlyktan, det är mörkt. visserligen är det ju ljusare än vad mörkret runtomkring är, men dte är mörkt, fattar ni det MÖRKT. vi vill nog väldigt gärna tro att det är ljust under lyktorna för hela vårt land är beroende av dessa lampor halva delen av året. någonstan i norrland är det nån person som har hand om gatlyktorna, och han har stängt av ljuste. inget mer löjus om kvällarna där inte. och uppe i norrland är det ju mörkt jämt. hur skulle va överleva om allt ljus försvann? hur skulle vi klara oss? bara att gå till bussen skulle bli ett helt äventyr. kunder vart aningens spännande iofs.
när jag går till bussen på kvällen (eller från bussen oxå för den delen) går jag förbi ett hus som har en lampa som har en självutlösande strålkastare som lyser upp hela vägen. jag skojar inte! dte är världens megaljus (där är dte inte mörkt alls) jag hatar den lampan, inte nog med att den förstör hela stämmningen när man är ute och går, den bländar en dessutom. just dom gånger man skall hem från eller till bussen är det väl kanske inte så farlgt, men usch, jag blir så äckligt irriterad. (dagens i-landsbroblem, jag vet) men som sagt, jag var påväg till dansen, och för andra gången i rad var bussen försenad så att vi lyckades hinna exakt tills lektionen började. jag är bara glad att den kom överhuvudtaget, men nästa gång ska vi nog sattsa på att åka andra hållet, det tar lite längre tid, men vi hinner nog i alla fall, bättre det än att komma försent, eller inte komma alls. danslektionen gick bra, eller relativt i alla fall... men vi gick lite tidigare för att hinna med bussen, både jag och ellen ville hem.
svenskan har jag faktiskt plugagt på, men inte alls lika mkt som jag borde ha gjort och det är jag fullt medveten om.  får väl se hur det går imorgon, förhoppningsvis går det bra. ni får hålla tummarna för mej ^^,

umm, jag vet inte ens var jag skall börja. den här dagen alltså, den här dagen. eller kanske snarare den här eftermiddagen, det hände väl inte så mycket i skolan, men när gör det någonsinn det? det hände däremot saker när jag kom hem. skulle hämta bror från skolan och när det regnar är inte det det roligaste man kan göra, men jag överlevde trotts en väska på flera ton och ont i fötterna. jag kom hem, satte mig vid msn för att upptäcka att jag hade fått två nya mejl. trevligt, det är ju altid roligt med mejl. även om de flesta mejl jag får är info mejl från ticnet så är det trevligt att i alla fall för en stund känna sig ihågkommen. så var inte fallet idag dock, inte alls faktiskt. det första mejlet var ett infomejl från NM&G, inget vidare ovanligt med det. det andra mejlet dremot var från Frank i P3. shit tänkte jag. shitshitshit. i söndags fick jag världens knäpp och skickade in en novell till franks författarskola som dom har varje tisdag. (inte innan jag fick david att läsa igenom den dock) jag och mina infall, ibland börjar jag undra. iofs brukar dom sluta ganska bra, det senaste riktigt allvarliga infallet var att vi skulle intervjua navid för skoltidningen och det slutade ju faktiskt ganska bra även om jag höll på och dö när spårvagnen inte kom. i alla fall, när jag fört såg mejlet trodde jag att det skulle vara ett "tack, men nej tack" medelande. men så kul skulle vi inte ha. det stod nåt i stil med "lyssna på frank i kväll, din text kommer vara en av dom som tas upp" hjälp! tänkte jag och svalde tungan. eller nästan i alla fall. det var ju fan bara ett infall, jag ångrade mej typ tio minuter efter att jag skickat in texten, jag trodde aldrig att den skulle komma med. aldrig. men okej då, jag var tvungen att väntilera helt enkelt och tack david för genomläsningen och att jag fick uttrycka min nervositet över msn. och förlåt lollo för att jag ringde och störde mitt i middagen, men jag var bara tvungen att väntilera. men det slutade ju bra, jag dog inte och dom tyckte om den, även om dom kanske hade lite svårt för att förstå den. jag behövde jobba med dialogen och slutet var aningen svårtfattat. sluta skriva läsarna på näsan (jag vet, jag är bra på det, jag är jättebra på att nedvärdera läsarens inteligens) men som sagt dom sågade den inte, dom tyckte t.om om den. jeg blev bara helt överväldigad över att dom nämnde min text i samma mening som det sjunde insegled och woody allen(shit säger jag bara). jag vann inte, men vad fan, det hade jag inte räknat med, även om jag måste erkänna att när dom läste motiveringen var jag så nervös att jag höll på att gå under. men det är ju över nu och även om mamma vill att jag skriver till navid och säger "tack för kritiken och hjälpen" så kommer jag inte göra det, det räcker med att vi skall skicka skoltidningen till honom. det räcker gott och väl till och med.
 kan ju tillägga att det var meningen att jag skulle laga mat samtidigt som jag lyssnade på frank. det gick väl sådär. inte så att det blev misslyckat, men risken för att det skulle bli misslyckat var nog överhängande...haha
studiedag imorgon, och dans. skall gå upp tidigt och plugga svenska, för jag tror inte att jag kommer klara av det idag. haha

Favorit i repris vad gäller bilden


om det är någon som är intresserad så kan jag inte låta bli att lägga till texten..^^,

<sup>Döden är en märklig figur… Hon gick fram mot Döden som satt där på sin svarta tron, som egentligen bara var en gammal trästol, men det var bara hon som kunde se det. Han satt där och klappade en vit korp med gröna ögon och hans långa klädnad räckte honom till armbågarna. Hon ställde sig på den utskjutande stickan som stack ut från stolen och såg ner på honom.
Hans ögon glittrade från ett osynligt ansikte. Han talade med en raspig, len röst.
”Vem är du, flicka lilla?”
”Om du nu är Döden, bör inte du veta det?” sade hon lite skrämt men ändå trotsigt.
Döden var en respektingivande varelse som hon inte trodde ett dugg på så hon var lite osäker på hur hon skulle bete sig.
Döden såg på henne med blinda ögon och andades ett rosslande andetag med luft han inte behövde.
”---” sade han. Och insåg att han inte visste.
”Om du nu är Döden borde du väl veta allas innersta tankar? För att veta när det är deras tur måste du väl kunna se dem? Veta allt om dem, känna deras innersta?” frågade hon och satte händerna bakom huvudet.
”Men jag vet inte, jag vet inte vem du är.” sade Döden och silvriga tårar började rinna längs de ludna kinderna.
”Men om du inte vet, hur kan du då tycka dig ha rätt att ta liv? Kan du vara säker på att du tar rätt? Vad händer om du gör fel?”
Döden såg på henne och än fler tårar började rinna från hans ansiktslösa ögon och blötte ner den redan blöta kåpan.
”Är du säker på att du är Döden? Eller du kanske bara är en blek kopia av någon annan?”
 Vid dessa ord började Döden gråta på ett hjärtskärande sätt och kastade sig till golvet som inte fanns där och låg stilla och rullade runt och skrek om blommor och vackra sagofigurer i sin hopplöshet.
Hon, flickan, vände sig om och gick därifrån, hon skakade sorgset på huvudet. Sedan tog hon upp mobiltelefonen och slog ett numer.
”Vi behöver nog en psykolog här, vi har en deprimerad Döden på halsen och sådana är aldrig lätta att tampas med. De har en tendens att börja döda folk”
Rösten i andra änden var en mörk kvinnoröst som talade pipigt.
”Då är det bäst att vi skickar vår specialist” ---

 kommentarer uppskattas alltid ^^,</sup>  

 

jag läste igenom några av de gammla inläggen...och, ehrmm....jag erkänner; jag skriver fort och slarvigt och jag kan inte stava och jag orkar faktiskt inte läsa igenom inläggen innan jag publicerar dom. jag är lat, jag vet. men det är faktiskt nästan ingen som läser här i alla fall så varför skall jag anstränga mej? om antalet personer som faktiskt läser här ökar till över tio pers så kanske jag skulle kunna anstränga mig med att läsa igenom, men än så länge; nej skulle inte tro så. detta är inte så seriöst i alla fall.
jag säger bara det, svenska och tyska och svenska och tyska. hata tyska, och för tillfället är svenska inte så roligt heller. har prov på torsdag, och jag orkar verkligen inte plugga, det är tråkigt. på riktigt tråkigt. vi har prov på literaturhistoria. mossigt värre. dessutom så har vi på hela HELA saken. bara övergripande men i alla fall. från antiken till modernismen. jag kan inte riktigt tro på att man kan få in allt som skrevs under dessa epoker i de fack som dom påstår. inte allt, man kan inte placera in alt som skrivs idag i ett fack, varför skulle det vara anorlunda då? jag tror inte på att alla tänkte lika dant, jag gör faktiskt inte det.
dagens bild var så självklar, vi läser om frankenstein, i både engelskan och svenskan (filmen var "spännande") och jag känner mig lite tyngd av pluggandet, men men, det skall nog gå bra i alla fall

jag känner egentligen inte för att skriva idag, eller snarare, jag vat inte vad ajg skall skriva som skulle kunan vara intressant. eller, jo, jag vet vad jag skulle kunna skriva, men jag vet inte om jag orkar skriva ner allt. men jag kan ju börja och så frå vi se hur det blir sedan.
pappa ringde förut, och fan, jag kan inte säga allt jag vill säga till honm, det går bara inte. det är som som all ilska och besvikelse bara försvinner under den korta tid som jag pratar med honom för att komma tillbaka sen när jag väl har lagt på. det är väldigt frustrerande, för det finns så mycket som jag borde säga, så mycket som han borde få veta, så mycket som han faktiskt har rätt attfå veta.
lena fyller fyrtio om två veckor och pappa frågade om jag ville komma upp och fira, och det är inte det att jag inet vill, men det är helgen innan genrepen för showen och jag kan inte missa den lektionen, jag kan bara inte det, det fungerar inte. och mina pririteringar ligger faktiskt på dansen i det läget. faktiskt, och ni kan dömma mej hur mycket ni vill, men jag orkar bara inte.
 dansen idag, det gick ganska bra, fram tills jazzen då mitt nedrans knä sade stopp stopp och stopp. jag lovar, man kunde nästan höra det skrika. det gjorde alldeles för ont för att jag skulle våga fortsätta. fan, jag som trodde att det började bli bra, jag som trodde att det mesta satt i huvudet, men nehepp...
jaja, det är skola imon, och jag har inte pluggat alls spå mycket som jag borde ha gjort, men ork...
ingen bild idag folks

det är nästan vinter....och jag är någonstans fortfarande kvar i sommaren. någonstans hoppas jag nog fortfarande på att dte skall bli en sådär tjugofem grader igen och att vattnet i sjön skall bli varmt igen och man skall kunna gå barfota i gräset. men det är inte så, den krassa verkligheten är att det är mitten av november, kalla, regniga gråa november som inegn människa i världen (eller i alla fall sverige) kan tycka om, inte egentligen, inte på riktigt tycka om. att det är fredag är visserligen ganska trevligt, men detlyckas egentligen inte väga upp min novemberdepresion. 
jag längtar som en galning tillbaka till i sommras, till kreta och till alla underbara människor som faktiskt är gladare på sommaren.
och karin, jag förstår att du kanske tycker att det är konstigt att jag inte är such a big fan of Christmas, men det är ungefär som en novemberfredag, det är ganska trevligt, men på något vis lyckas det inte riktigt väga upp det jobbiga. om sanningen skall fram så är det nog mer jobbigt innan jul, nu i november när alla andra går och längtar och sjunger julsånger och längtarlängtarlängtar så kan jag nästan bara tänka på det jobbiga. tro inte att jag är något grönt hårigt monster vid namn Grinchen, jag tycker om julklappar, både att få och att ge, jag tycker väldigt mycket om julgodiset, och även om det inte är så mkt på julbordet som jag faktiskt äter så tycker jag i alla fall att det är något bra. lucia är mysigt och så länge jag inte behöver gå till kyrkan är julen ganska trevlig. för att inte glömma att man faktiskt är ledig från skolan. men det kan ändå inte riktigt väga upp att det fortfarande är jul, och med skilda föräldrar blir det jobbigt, med dubbelt så stor familj som man kanske tycker att man borde ha blir det ibland ganska ansträngt för ekonomin att hitta bra klappar och då kan man i alla fall inte lägga så mkt tanke bakom det. man orkar helt enkelt inte. julen är så otroligt många måsten; julafton med mamma, juldagen till farmor och sen iväg till pappa över mellandagarna och nyår. eller det var i alla fall så det brukade vara, för två år sedan när jag var hos pappa drabbades jag av världens hemlängtan, det slutade med att pappa körde mig hem (en resa på tre timmar) sedan dess ahr jularna blivit ännu mer konstiga och jag orkar inte. det blir ju inte direkt bättre av att jag inte har pratat med pappa sedan vi var i london, och det var i början av september. det är jobbigt, och jag vet inte vad jag skall göra åt det, men jag har överlevt hittils och lär göra det ett år till.
bilden är från chania i sommras, från piren, ur ett fönster i den gamla ruinen. hade en hel dag för mig själv nrä familjen skulle åka och bada, det var mysigt och det är något jag längtarlängtarlängtar tillbaka till.
ge mej en kram...jag tror jag behöver det idag...
(dans imon^^,)   

jag har nästan börjat lägga av mig lite, har ju inte skrivit här på flera dagar nu. det är inte bra, nejnej... jag blev lite less ett tag, orka lixom, vem är i alla fall intresserad av att läsa det jag skriver? men men, en kort resume av vad jag har haft för mig det senaste skall jag väl i alla fall kunna hosta ur mej. i tisdags var jag ju som sagt "ledig", precis som jag är ledig idag, men idag kan man kanske inte kalla det nåt annat än ledig för jag har verkligen inte gjort nåt vettigt idag. i tisdags gick jag i alla fall upp tidigt för att sätta mig med naturkunskapen. genetiska fingeravtryck och genmodifiering är komplicerade saker kan jag tala om för er. boken jag har e väl bra i vissa avseenden, men ganska dålig i andra också. det slutade med att jag gav upp försöket med att förstå mig på texten i boken, istället vände jag mig till internet...mycket bättre kan jag tala om. internet är en bra uppfinning, mycket bra. sedan bar det iväg till stan med rebecka och vi letade skor och massa shit och vi hade det mycket trevligt. hittade en väldigt mystisk affär på en bakgata och jag blev kär i en röd mössa med skärm och tofs. helt underbar...skall nog ta en sväng in till stan någon dag och inhandla en sådan^^, dessutom hittade jag ju en kofta som var mysig...alltid trevligt med stickat på hösten. um..aa, det var väl den dagen, eller i alla fall ded som är vart att nämna om den dagen. igår vae oxå en seg dag, hela den hrä veckan har varit seg, mamma har till och med frågat om jag har börjat skolka, men det har jag inte! det är inte mitt fel att lärarna e sjuka och att vi inte har nåt ind-val och att vi har två buffertdagar på samma vecka. det rä faktiskt inte mitt fel, men jag klagar iofs inte.vi skulle haft lärarlös historialektion igår, men det av typ inga som infann sig så det sket sig, annars ahde vi tvärredovisningarna i naturknskaoen och deg var inte så bodigt som jag hade befarat. det var till och med ganska simpelt.sen var det hem, slappa och åka till dansen. dansen var trevlig, men maya kommer inte tillbaka, inte heller nästa år, så jag är lite nere för det. det blir nog bara street för mig i fortsättningen, och massor med dancehall, för jazz och latinjazz e kul med maya, andra jazzlärare lyckas inte als göra det rolugt, vet inte vad som rä så speciellt med maya, men hon är grym. hon gör koegrafier till låtarna, till tecterna, dom andra gör koegrefier som passar till musiken, men som egentligeninte behöver ha nåt med den att göra, det är tråkigt. men men, jag slipper i alla fall tråkiga teknikövningar om jag skiter i jazzen...min kära bror spelade in lost till mig, så det satt haf ocg såg i gårkväll, jag blir inte riktigt klok på den serien, den är bra, men man blir ju bara så frustrerad, den kommer ju aldrig att ta slut, så länge folk tittar på den så kommer dom komma på fler tvistar och mer saker att bli förvirrad över, men men, jag överlever ett atg till i alla fall, och det rä ju trotts allt så bra och man kan ju inte låta bli att bli helt inne i det. i love it, och jag kan inte göra så mycket åt det.
idag har jag som sagt inte gjot nånting, jag har kollat på xman3 och dansat runt i huset typ, det är sånt jag gör på mina lediga dar foks, döm mej inte tack ^^,
dancehallen är som en sjukdom, och musiken går inte att få ut ur huvudet, det r så otroligt underbart roligt! de tre senaste nätterna har jag knappt kunnat somna, jag är helt uppe i varv, jag skeulle behöva ha en dancehall klass vare dag tror jag. det är som om det springer runt folk inne i huvudet på mej och jag kan inte få dom att stanna. det rä faktiskt ganska läskigt och ganska lätt panikframkallande, men jag vet inet vad jag ska göra åt det, det rä dessutom bara nrä jag skall sova som det blir jobbigt. men men, imon skall vi typ ha fys på idrotten, då komemr jag förhoppningsvid dö av utmattning på kvällen elelr nåt..hata fys säger jag bara...
angående bilden bara, jag var tvungen att lägga upp den för den är så underbar... lisas förtjänst alltihop från i fredags, och jag tror det ligger nåt i att han kanske börjar känna igen dej lisa, men vad fan, då kan ni ju alltid ta och bli bundisar då^^, haha

jag sitter och är desperat, jag sitter här och lyssnar på sean paul på myspace. sean paul, det säger väl allt om hur läget är med mej. jag har dansen helt upp över öronen och jag tycker till och med om att bara lyssna på sean paul och justin timberlake (jag spenderade en massa tid igår med att kolla på justin vieos) jag är skadad, jag behöver inte ens dansa för att tycka det är bra idag, (okej jag har aningen svårt att sitta still, men det är bara förståligt.) jag är dessutom aningen upprörd idag, jag är aningen arg skulle man kanske till och med kunna kalla det. vi har fått en ny lärare i jazzen, och jag är arg. jag går på jazz av en anledning, att läraren är så grymt bra att hon helt enkelt är bäst och att hon har bäst koegrafier. hon till skillnad från andra gör kombinationer till texterna. hon kan säga att "in this dance you should think about that you want to break free..." blablabla (ja hon pratar engelska, och jag kan inte citera henne på svenska, det skulle helt enkelt bli helt fel) älska hennes klasser...hoppas bara hon inte har tänkt dissa oss på latinjazzen också, för då blir jag surare än surast. det är fyra lektioner kvar till showen, fyra lektioner. fyra! tillåt mig att få panik! jaja, emn det är ju i alla fall något jag tycker är roligt, skolan är inte riktigt lika rolig, inte alls lika rolig faktisk
iofs är jag "ledig" på tisdag och på torsdag (ja, det skall vara "ledig" inom citationstecken(och ja, jag vet att jag överanvänder parenteser)) men det hjälper inte för jag har en jäkla jnetik grej och jag fattar inte, hur jag skall kunna få någon annan att fatta är en gåta ochj ag orkar inte och jag vill inte och jag är så trött på att så fort man e klar med något så kommer det massa nytt shit man skall klara av, kan man inte bara få andas lite emellan? och jag vet att jag har det ganska slapt i skolan just nu i jämförelse med många andra, men tack så mycket det får mig inte att må bättre att ni har det jobbigare. och tyskan är ångest och matten är orka och svenskan e jobbig, och naturkunskapen är hundra frågetecken och engelskan är okej, men historian är aldeles för svår för att ens orka tänka på. jag vill ha sommarlov, jag vill ha värme och jag är trött på att frysa, och ajg vill ha sol och glada människor. och jag vill att jag altid skall vara lika glad som jag var i fredags och jag vill så otroligt mycket mer men det känns som om jag bara trampar på samma ställe hela tiden och ibland vet jag inte ens vad jag håller på med. bara halva tiden kvar snart. och jaha? sen då? födas dagis skola skola skola jobba dö.  hopplöst.

det är söndag idag, det kanske är därför jag inte är så uppåt?

peace/amahleen

trodde inte att jag skulle kunna hålla varannandagsprincipen idag, men jag tar mig tid och sitter och sktiver lite grann i alla fall. om inte annat bara för att få flumma av mig lite grann. dansen igår var fortfarande vikarie och inte alls lika rolig fom det brukar vara, läraren var okej, men inte underbar vad du än säger ellen. dessutom dansade vi jazz på en latinjazz klass, jazz kan jag dansa på mina jazzklasser på altinjazzen vill jag helst få shaka lite, annars e det ju inget kul. jag var hos skolläkaren i tisdags och den snälla men aningen stressade doktorn sade att det inte var någon fara med det. pyttsan säger jag, jag kan inte sträcka på det ordentligt under stretchen, det är inte bra, då är det till och med ganska illa.  men men, jag orkar inte byy mig, även om jag är sjukt paranoid.
den här dagen har varit äckligt seg, matte på morgonen är helt enkelt inte min grej, även om det gick helt okej i början...innan jag tappade fokus helt. genetik och gen etik är inte heller min grej helt klart, elller jao, den etiska delen är jag väl helt high på men just det där med att klippa och klistra i gener, jag fattar bara inte hur man kan göra det. det är ju så sjukt små delar och grejs man jobbar med...det tar stopp i min hjärna ungeför som när man börjar tänka för mycket på tidsresor och shit.  dessutom hade jag ock karin väldigt kul åt "gener som bor i en grop och skapar en kultur och odlar potatis" jag skall inte ens börja förklara, men kul var det.
åkte och hälsade på robert i hans nya lägenhet förut och den var så otroligt fin! och stor, jättestor till och med, för att vara en tvåa i alla fall.... jag är så imponerade, men jag vet inte riktigt om jag är grymt avundsjuk på riktigt, för någonstans skulle jag nog tycka att det var ganska läskigt att bo själv. det kommer nog bli kolektiv för min del med andra ord. 
navid modiri och gudarna på världskulturmuseet imorron då....skall bli grymt kul, faktiskt riktigt roligt.. jag har inte hört om ett enda av de andra banden, men dom e säkert bra dom med. starkt att ordna en sådan här gres som projektarbete måste jag säga. eloge till sara. aningen jobbigt att skoltidningen med vår artikel om navid och reklam om konserten inte kommer komma ut innan...för jag tror inte att vi har sån tur att vi hittar tidningen i skolan imorgon. hade iofs blivit riktigt glad, men jag skall inte hoppas på för mycket, då blir jag bara besviken....

anna, jag vet inte om du läser detta, men du e kass på att blogga.... du kan ju i alla fall roa mig med att skriva ett inlägg till?^^, :p

peace/Amahleen 

spenderade gårdagen ganska segt, men jag gick till anna på kvällskvisten (träd människor träd) vi kollade på någon konstig dansfilm som hette all that jazz eller något liknandee, jag tyckte den var elt okej, men aningen konstig. anna tyckte bara att den var konstig. ungeför som modärn dans, det va lite för abstrakt för oss egentligen...men dansen var bra, mestadels i alla fall. kvällen fortsatte med a nightmare on elm st. och jag har aldrig haft så höga förväntningar innan en skräckfilm (nån har sagt att de är en av de värsta skräckfilmer som finns) och sedan blivit så otroligt besviken. jag skrattade mig tillochmed genom vissa partier. och depp var ju bara så fjantig och hur svårt kan det vara att hålla sig vaken och hur kassa var inte specialeffekterna och i slutet när bilen körde iväh med dom tänkte jag bara på tim burton och snälla, jag står inte ut hahaha....och och och. jag kan sammanfatta med att jag tyckte attd en var dålig. sämre än evil dead, för den va dålig men man blev ju i alla fall lite rädd ibland, även om man inte kunde förstå logioken i att hon kunde slå armarna genom väggen men inte genom golvluckan.
jag gillar skräckfilmer, det gör jag, men dom mister lite av sin poäng om man inte blir rädd för dom.

hela den här filmnatten resulterade i att jag är aningens trött idag, så jag har inte fått lika mycket pluggande gjort som jag hade tänkt och jag har inte alls förstått att jag börjar skolan imon.
istället spenderade jag dagen med att först titta på de inspelade dansstyckerna från igår. lilla sjöjungfrun var otroligt bra, förstår inte vad min familj menar när de säger att den va seg. helt underbar var den enligt mig. så genial koigrafi och helt otroligt duktiga dansare, när prinsen och sjöjungfrun (hon hade inget namn) är så söta innan allt går snett var det så vackert att jag nästan fick tårar i ögonen (jag vet, jag är blödig och jag älskar dans, då kan det bli så, och det är helt och hållet legitimerat att gråta om man är jag) den andra föreställningen hette ayas öga (eller något liknande) och den var till och med lite för abstrakt för mej, inte så att jag inte kan uppskatta mordän dans, men när jag inte kan förstå vad det handlar om så är det lite för knepigt för att sitta och titta på en seg söndag, det tredje stycket var däremot väldigt trevligt. det var kul, och även om det inte var helt klart vad det faktiskt handlade om ås var det roligt. när en av dansarna skulle sätta sig på en stol men "gled" av hela tiden var en underbar scen.
 
resten av dagen har jag haft för intention att svara på massa naturkunskapsfrågor (har 50 svar due thursday) men det har inte gått så bra, orkade fram till nr 13. inte bra, jag har massa andra läxor i veckan och ajg kommer inte ha större lust för naturkunskapen då. 
istället för att studera som jag borde gjort brydde jag min hjärna med montecore - en unik tiger (jag är medveten om att mitt språk inte är särskillt normalt just nu, men jag skyller på boken, alla dessa ord dyker upp och jag är inte ens säker på vad hälfren av dom egentligen betyder och om det är rätt och riktigt att använda dem i de fraseringar jag gör(som sagt)) 
montecore är jonas hassen khemiris senaste bok, och jag har precis läst ut den. den var helt underbar, jag har sträckläst den. och det rä helt otroligt hur han lyckas leka med ord och jag vet inte om hälften av orden han låter kadir använda är faktiska svenska ord, men jag förstår precis vad han menar och jag skrattar åt formuleringar och försök att förklara saker som han inte fröstår själv men för mig är självklara (som när han försöker göra världens djupaste förklaring av vad barn höll på med när de gjorde änlar i snön)
jag undrar vad som är sanning och lögn, för jag rä faktiskt ganska övertygad om att jonas pappa inte är berömd fötograf som sälskapar med bono och dalai lama, men på föreläsningen pratade han om khemiriska och massa andra saker som nämns i boken. antagligen är det just denna förvirring hos läsaren som han är ute efter, förmodligen är det precis såhär han vill att jag skall tänka efter att ha slagit ihop boken efter att ha vänt på varje blad. var börjar och slutar författarens privilegier när det gäller att hitta på? finns det ens en gräns? jag tror inte det, men det väcker tankar som är svåra att få riktigt grepp om, vad är sant och vad är falskt, inte bara i boken utan även i verkligheten? 
att han valt att skriva som han gjort kanske oxå har att göra med att som han sade på föreläsningen att folk har föväxlat honom med huvudkaraktären i hans förra bok, som tydligen inte var en särskillt sympatisk person. farfattaren behöver inte dela sin huvudpersons ideal, och även om bokenns huvudperson bär författarens namn betyder inte det att den måste vara självbiografisk. 

läs montecore - en unik tiger
jag skall gå och läsa ett öga rött och hoppas på att den är minst lika bra som den jag precis läst

gårdagen var trevlig, och den här dagen har oxå varit mycket trevlig. gick rnt på allum i två timmar och väntade på att mina skor skulle klackas om innan jag åkte in till centralen för att träffa ellen. dom har ve´rkligen inga snygga grejer på allum, i alla fall inget som jag lyckades hitta. jag har väol blivit kräsen kan jag tänka mej. kvällen i ellens bod var otroligt mysig med en mängd olika avslöjanden ;).... det var sjukt varmt uppe på loftet dock... jag vaknade flera gånger och höll på att svettas ihjäl och när man öppnade fönstret blev det istället svinkallt, men jag överlevde i alla fall.... som ni kanske förstår så blev det inte så mkt sovande inatt vilket har lett till att jag är ganska tött.
just nu är jag hemma, har kollat på idol precis, kan inte säga att jag tycker att det är så värst spännande men det är ett lika bra tidsfördriv som något annat. min kära familj kollar på hey baberiba och skrattar högt. kan inte säga att jag riktigt ser vad det är som är så ofantligt roligt med det programmet. men å andra sidan så skrattar jag till 70's show hela tiden (även om det inte är lika kul nu när kelso och eric inte är med längre) 
var på annas konsert med höstlovskören på konserthuset förut, det var väldigt bra, kanske inte så att det är sådant som man skulle lyssna på annars, men dom var väldigt duktiga. dessutom var slagverkarna som var med från skolan så jag kännde mig nästan lite cool...haha, eller inte. men slagverkarna på min skola är så otroligt duktiga att man knappt kan förstå det. så coola. 
snart är lover slut och det känns inte som om jag är ett dugg utvilad, men det har varit skönt, obeskrivligt skönt faktiskt. hoppas bara att jag klarar av att återvända till verkligheten på måndag, jag har faktiskt varit borta från skolan i tolv dagar då. men det skallnog funka, måste bara komma ihåg att jag måste plugga massa shit. typ naturkunskap och tyska. lite svenska hade nog inte skadat heller, men frågan är om man orkar det. 

jaja

Peace /"Amahleen"  

jag läste ut  "kalla det vad fan du vill" igårkväll när jag inte kunde sova. jag tycker om boken för den var faktiskt väldigt bra, men om du bad mig beskriva vad den handlar om skelle jag nog inte kunna säga mer än att den handlar om invandrare i malmö. för den har ingen egentlig huvudperson och den har egenttligen ingen central händelse som allt kretsar kring. den helt enkelt berättar ur olika personers synvinkel om hur det är att leva i sverige idag, både som "svensk" och "invandrare". (lägg märke till sitatonstecknerna som jag nästan känner mig tvingad att använda) boken är otroligt bra och helt klart något som jag skulle rekomendera andra till att läsa, hon skriver på ett väldigt levande sätt och det faktum att hon skriver som karaktärerna pratar är väldigt roligt, speciellt när hon beskriver och berättar om Moses, en väldigt skön typ som endast snackar engelska eftersom att han alltid har som tanke att någongång flytta tillbaka till jamaica (så fort Alcapone dog så att det skulle vara säkert för moses att återvända). moses pratar den coolaste rastafariengelskan (ursäkta uttrycket) på länge och det är helt underbart roligt. marjaneh skildrar en faktiskt ganska hemsk men ändå hoppful verklighet om jag och säkert många med mig inte hade någon riktig koll på med humor och bitska kommentarer. det är helt underbart helt enkelt, även om det väldigt varierade språklet gör att det kanske tar lite längre tid att läsa boken än det skulle gjort annars. 
en helt klart läsbar bok som jag tycker många borde läsa (även om jag inte är helt klar över vad den faktiskt handlade om)

shoppingturen igår var ett misslyckande, jag hittade inga skor, ingen jacka och ingen halsduk. det slutade med att jag och fia släpade omkring på patrik, jimmy och jimmys kompis i en mängd olika affärer utan något resultat (dom hade faktiskt inte behövt följa med) det var aningen knepig stämning och jag kunde inte alls koncentrera mig på shoppandet. dessutom finns det så gott som inga snygga vinterskor i den här staden som rä varma, platta och bekväma (hittade iofs ett helt okej par idag som jag kanske skall investera i) 

det har snöat! hatahatahata! det är kallt och halt och jag har inga varma skor ochingen jacka och jag hatar det. någonstans är jag fortfarande kvar i att det nästan är sommar fortfarande. tänkasig.

om man nu skall tänka sig att detta är en slags dagbok så kan jag ju börja med att berätta om att ellen kom hit idag på förmiddagen. hon till skillnad från karin förra gången hon var här lyckades ta alla bussar rätt och komma med den buss vi hade bestämt (grattis ellen, och karin jag vet att det kan vara svårt ibland, speciellt när man lyckas somna på bussen^^,) vi kollade på spirited away (igen jag vet) den e väldigt bra och den tåls att se flera gånger. den gjorde vi pastasallad som vi käkade oss väldigt mätta på (gör er redo för världens utläggning om min dag folks) efter det beslutade vi oss för att åka in till stan, ellen skulle köpa vita legins och jag skulle kika vidare på skor, ingen av oss hittade det vi letade efter så vi satte oss på kafe vasa istället. det va mysigt, och den varma chokladen med grädde är otroligt onyttig men så otroligt god (har ännu inte kommit fram till varför varm choklad inte ingår i ert godislöfte ellen och karin när verkligen allt annat gör det) det var mysigt och vi satt och myste i säkert en och en halv timme. 
för ett tagsedan lyckades mamma övertala mig om att gå på en föreläsning på universitetet. (inte för att det var så himla svårt att övertala mig men i alla fall) jonas hassen khemiri hade en föreläsning om språket som maktmedel. föreläsningen var otroligt bra och han pratade ledigt och fritt hela tiden och allt han sade var så himla inteligent. har ni tillexempel tänkt på att svenskan är ett väldigt fågeltätt språk? jamen, överallt hittar vi dem, fåglarna och fågeluttrycken. jag ska inte börja rabla, men om man tänker på det så ligger det faktiskt en hel del i det. jag har inte läst någon av hans böcker, det ska jag däremot göra. 
föreläsningen var bra, och jag längtar tills jag oxå går på universitetet, idag drog jag ner medelåldern väldigt mycket dock. det var iofs några studenter där, men de flesta var lärare och annat folk som var ganska mycket äldre än vad jag är. 
nu skall jag gå och läsa hans senaste bok och hoppas att all snö är så vänlig att den smälter bort tills imorgon.